04 okt Spelar det någon roll vad vi tror? Del 4
Predikan av Anna Gustafsson och Elisabet Ravelojaona
Spelar det någon roll vad vi TROR?
Johannesevangelet 14:1, 26-27
Jesus sade: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.
Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.”
Vad är tro?
I vårt samhälle finns många svar att finna hos vetenskapen men långt ifrån alla. Hur är det egentligen med vetenskap och tro? Går det ens att både tro på Gud och vetenskap samtidigt? Även om man inte säkert vet om man tror på Gud är jag i alla fall säker på att alla människor tror på ett eller annat sätt. Och att vetenskapen och en Gudstro kan få besvara saker i olika lägen, som ett komplement för varandra. En gudstro och en Gud går kanske inte att bevisa, men det handlar om att våga förlita sig på något. En tro är något man väljer och jag tänker att den är något som måste bekräftas inifrån.
Och vem är Gud?
Hur blir jag bekräftad? Hur ska jag våga lita och tro på en Gud som jag inte känner, när jag inte vet hur Gud ser ut eller luktar? Många kan nog känna igen oss i osäkerheten som uppstår när man träffar en främling, så varför ska man då lita på Gud? Det här får mig ibland att grubbla ordentligt och faktiskt också tvivla på om verkligen Gud finns. Tanken på att leta efter en helig och större makt kan kännas ohanterlig. Jag vet ju egentligen inte vem eller vad den där Gud är? Men jag är en nyfiken typ så jag skulle hemskt gärna vilja veta det.
I Bibeln står det att Gud gjorde människan till sin avbild (1) vilket ju borde betyda att Gud kan speglas i grannen eller resenären på bussen. För att hitta Gud borde vi kanske se oss om i vår bekantskapskrets. Men det där med att Gud är större känns fortfarande svårt att reda ut för mig och vetenskapen ger oss inga vidare svar på detta. När det gäller tro måste vi istället vända oss inåt och lyssna till oss själva. För mig är det nog så att uppstår i relationen, i mötet med en annan människa kan jag uppleva något större. För att Gud ska synas klart behöver ett möte äga rum – mellan flera människor, alltså något som är större än en människa. Precis som att Gud är större än människan består det mellanmänskliga mötet av mer än bara en person. Jag tänker att vi nog ser Gud klarast i gemenskapen med andra, när vi vågar öppna oss och då kan få en inre bekräftelse tillbaka.
Bilder av Gud
Jag tänker att ingen av oss kan beskriva Gud helt och hållet. Gud är alltid mer och större än vi kan greppa. Ändå har vi ett behov av att få bilder för vem Gud är. Bibeln är fylld av sådana bilder, både i Gamla och Nya Testamentet. Beskrivningar av Gud, av Jesus och av den heliga Anden. Många av bilderna är hämtade från vardagen och från naturen. I Johannes evangelium talar Jesus om sig själv i sju bilder: Jag är livets bröd, världens ljus, grinden till fåren, den gode herden, uppståndelsen och livet, vägen och den sanna vinstocken (2). Alla bilderna var väl igenkända av människorna omkring honom.
Vi ska sjunga en sång tillsammans som talar om att Guds Ande alltid är nära oss, Guds andedräkt (Ung Psalm 95 Du, Guds Ande).
Våga tro
Tron kan vara erfarenheten av en mjuk närvaro, som i sången. Men tron kan också vara som en styrka och envishet, när vi behöver det. Styrka när vi till och med måste brottas med Gud (3). I Matteus evangelium finns en berättelse om hur en kananeisk kvinna kommer till Jesus och ber om hjälp, hennes dotter är svårt sjuk. Jesus ignorerar henne först, men hon envisas och ropar på honom. Ändå vill inte Jesus agera. Han säger att han bara blivit sänd till Israels folk. Då kastar sig kvinnan ner framför hans fötter och säger ”Hjälp mig Herre!”. Jesus svarar henne: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” ”Nej, herre, svarar hon, men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Då ser Jesus äntligen på henne och säger: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk (4).
Det finns mycket i den här texten som är märkligt. Jesus sätt att bemöta kvinnan upprör och framförallt hans bildspråk. Att bli liknad vid en hund är oerhört förnedrande. Kvinnan ifråga är chockerande genom sitt påträngande sätt i en kultur där en kvinna inte ska tilltala en främmande man. Ändå finns texten i evangeliet som ett exempel på hur en stark tro kan förändra livet.
När livet ställs på sin spets
I fredags kväll stod jag och pratade med några föräldrar till barn i min dotters klass. Jag sa lite utmanande att jag tror att alla människor som befinner sig i en utsatt situation ber. En av dem var snabb med att ge ett eget exempel på det, ur sitt eget liv. Den andre konstaterade att nu blev det djupt…
Den kananeiska kvinnan envisades eftersom det handlade om liv eller död för hennes dotter. Jag tror att varje förälder kan känna igen sig i den situationen. Det finns en vilja och en drivkraft att göra vad som helst för barnets skull, även om det är förnedrande. Ur behovet och ur längtan föds en tro och ett hopp. Det kanske inte alltid blir som vi ber om. Barnet kanske inte blir friskt och livet inte alltid som vi trott. Men tron på att jag inte är ensam ger en styrka som bär då livet är skört. Tron ger också ett sammanhang och en tillhörighet som är betydelsefull. Har vi en grundtro på livet och tillhör ett tryggt sammanhang, så blir svåra saker i livet lättare att hantera. Här spelar tron på Gud en viktig roll, men också den kristna gemenskapen.
I Johannes evangelium, som också kallas för kärlekens evangelium, återkommer evangelisten gång på gång till uppmaningen att vi ska älska varandra, eftersom Gud först har älskat oss (5). Det är mycket lättare att älska om vi först har fått känna oss älskade. Vi får också gång på gång höra att vi alla är viktiga och att alla har något att bidra med. Den kristna gemenskapen beskrivs som en kropp, där varje del har sin plats som är viktig (6).
Tro och tillit
Anna sa i predikans inledning att tron på Gud kanske inte går att bevisa, men det handlar om att våga förlita sig på något. En tro är något man väljer och jag tänker att den är något som måste bekräftas inifrån. Tro handlar mycket om tillit. Om att våga tro. Bekräftelse inifrån är viktig, men också utifrån, i gemenskapen – som Anna talade om. Jesus var noga med att visa hur väl lärjungarna behövde varandra (7). Vi behöver gemenskapen, både för att få spegla vår egen tro och vårt eget tvivel i andras erfarenheter, men också för att bli burna de dagar då vi inte orkar eller kan tro själva. För det kommer dagar då livet ger mig törnar som gör att jag inte orkar tro eller be. Det kan också komma dagar när allt är så bra att jag liksom inte tycks ”behöva” Gud och därför ”glömmer bort” Gud. Också då behöver jag gemenskapen för att bli påmind om livet och vad som är viktigt.
Så knyts de olika delarna ihop. Vi är skapade till Guds avbild och i varandra kan vi ana Guds ansikte. Gud som skrattar och gråter med oss. Gud som ger kampglöd och identitet. Genom att dela våra inre och yttre erfarenheter av Gud får vi en större förståelse för vad Gud gör och vem Gud är i våra liv – men också en större förståelse av vad det innebär att vara människa. Vad det innebär att vara Anna eller Elisabet och vem du är, med de gåvor som Gud har lagt ned i oss alla.
BÖN
Gud, väck vår tro och fyll oss med kärlek till dig och till varandra!
Öppna våra sinnen för att se dig i våra liv.
Öppna oss för att se och lyssna till varandra.
Amen.
1) 1 Mos 1:27
2) Livets bröd Joh 6:35. Tecken: mättar fem tusen 6:4-14
Världens ljus Joh 8:12. Tecken: den blindfödde mannen som botas 9:1-41
Grinden till fåren Joh 10:7
Den gode herden Joh 10:14
Uppståndelsen och livet Joh 11:25. Tecken: Lasaros väcks upp från det döda
Vägen, sanningen och livet Joh 14:6
Den sanna vinstocken Joh 15:1
3) En annan stark berättelse om en brottningskamp finns i 1 Mos 32:24-30. Jakob brottas med Gud och säger: ”Ja släpper dig inte med mindre än att du välsignar mig.
4) Matt 15:21-28
5) Ex Joh 13:34, Joh 15:9, 12
6) Beskrivningen av församlingen som en kropp där alla delar behövs: 1 Kor 12:12-31, Rom 12:3-21
7) Ett starkt uttryck för det finner vi i Johannes evangelium, när Jesus redan hänger på korset och ser på sin mamma Maria:
Joh 19:26-27 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.