08 apr Den 9 april (tisdag i femte fasteveckan) ”Let It Shine!”
Den 9 april (tisdag i femte fasteveckan)
Let It Shine!
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
I den andra sången om Herrens tjänare hör vi om en profet som både är väl grundad i sin kallelse (tjänaren vet sig vara namngiven och kallad av Gud ”redan i moderlivet”) och väl utrustad för uppdraget (med en tunga som ”ett skarpt svärd”), men som samtidigt är nära att ge upp:
Jag tänkte:
Förgäves har jag ansträngt mig,
fruktlöst och fåfängt förött min kraft.
En sådan dubbelhet är inte ovanlig hos bibelns profeter. Vid närmare eftertanke förkommer kanske den dubbelheten mer eller mindre hos varje människa som vill ställa sitt liv i tjänst för Guds rike. Att vara bärare av en vision kan vara en källa till kraft, inspiration och arbetsglädje, men ibland kan ju det enorma gapet mellan verklighet och vision kännas oöverstigligt.
Då kan det vara läge att komma tillbaka till att det egentligen inte är vi som bär visionen, utan visionen som bär oss – eller snarare den som vi ytterst sett hoppas att få skåda: Gud själv – ”Israels helige som utvalde dig”.
I dagens bibeltext finns det även en dubbelhet av annat slag, som handlar om vem som egentligen är Herrens tjänare i texten. Å ena sidan sägs det uttryckligen att tjänaren är Israel. Å andra sidan är tjänarens uppdrag att föra tillbaka Israel till Gud.
En möjlig förklaring är att texten har kompletterats och bearbetats, så att sången från början handlade om Herrens tjänare Israel som skulle vara ”ett ljus för andra folk”, men att sången sedan kommit att förses med ett nytt textlager, där Herrens tjänare är en av Israels profeter.
Men det går ju förstås även att läsa texten så som den nu faktiskt föreligger. Då framkommer bilden av en tjänare som djupt och genuint identifierar sig med dem som hen är satt att betjäna – trots motståndet, föraktet och till och med avskyn från dessa.
En sådan identifikation kan vi finna också på flera håll i Nya testamentet – som när Paulus skriver till de kristna i Rom:
Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften.
(Första Korinthierbrevet 9:19–23)
…eller när Kristus så djupt identifierar sig med sin församling, som den då ännu inte omvände Paulus är på väg att sätta i fängelse, så att han frågar honom:
– Saul, Saul, varför förföljer du mig?
– Vem är du, herre?”
– Jag är Jesus, den som du förföljer.
(Apostlagärningarna 9:4–5)
…eller i inkarnationens mysterium – att Gud i Jesus Kristus blivit människa för att dela mänsklighetens villkor och så ge den tillbaka ”härligheten från Gud”:
Kristus Jesus ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.
(Filipperbrevet 2:6–7)Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.
(Andra Korinthierbrevet 5:21)
I några av sångerna om Herrens tjänare framkommer även ett drag som inte alltid är så framträdande i andra texter i Gamla testamentet, nämligen ett slags universalism. Herrens tjänare (vare sig det är en enskild profet eller Guds egendomsfolk) ska bereda väg för frälsningen inte bara för Israel, utan för alla folk. Det var för just detta som såväl profeten som hela Israel har utvalts. Tjänarens särskilda utkorelse suddas aldrig ut i texterna, men syftet med denna särskilda utkorelse är att Guds räddning ”skall nå över hela jorden”.
I Apostlagärningarna i Nya testamentet används den här texten om apostlarna Paulus och Barnabas. De befann sig i en stad i Pisidien (ett landskap i inlandet av nuvarande Turkiet) och rönte där stor framgång bland såväl judar som gudfruktiga proselyter.
[”Gudfruktiga proselyter” är en lite märklig term, för med ”proselyt” menas i Nya testamentet vanligtvis en hedning, dvs. icke-jude, som konverterat till judendomen, medan ”gudfruktig” används om en person som sympatiserade med judendomen, t.ex. genom att be till Israels Gud och skänka offer till Jerusalems tempel, utan att ha genomgått en fullständig övergångsprocedur. Kanske avses personer från båda grupperna här].
Ryktet om Paulus och Barnabas förkunnelse sprids, och på sabbaten samlas ”så gott som hela staden” i stadens synagoga för att lyssna till dem. Men då händer det något där i synagogan med dem som var judar, alltså de som var de ”riktiga” församlingsmedlemmarna:
När de fick se allt folket fylldes de av avund och bemötte det Paulus sade med smädelser. Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: ”Det var ni som först skulle få höra Guds ord förkunnas. Men när ni nu visar det ifrån er och dömer er själva ovärdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. Ty så har Herren befallt oss:
Jag har gjort dig till ett ljus för hedningarna,
för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns.”
(Apstlagärningarna 13:45–47)
Dessvärre har väl reaktioner liknande de hos församlingsmedlemmarna i synagogan i Apostlgärningarnas berättelse nästan blivit ett mönster som kommit att upprepas gång på gång i Guds folks historia – i såväl synagogor som kyrkor: Även om man, åtminstone på pappret, kan erkänna att ett av själva syftena med trosgemenskapen (ja, till och med det som ger den dess existensberättigande), är att fler ska få del av den, är det en annan femma när nya människor faktiskt väl kommer till – särskilt om de inte har förstånd att uppföra sig precis som vi. Men på´t igen – tillbaka till visionen!
Fundera vidare
Har du någon vision? Hur ser den i så fall ut?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Att Gud får vara dess ”styrka”.
För samhället och världen: Att Guds ”räddning skall nå över hela jorden”.
För mig själv och mina nära: Om ny energi när jag ”fruktlöst och fåfängt förött min kraft”.