Den 20 december (fredag i tredje adventsveckan): ”Inte omöjligt”

Den 20 december (fredag i tredje adventsveckan): ”Inte omöjligt”

Den 20 december (fredag i tredje adventsveckan)
Inte omöjligt

 

Jesaja 7:10–14
Her­ren sade till Ac­has: ”Begär ett tec­ken av Her­ren, din Gud, ner­i­från döds­ri­ket el­ler upp­i­från höjden.” Men Ac­has sva­ra­de: ”Nej. Jag vill in­te sätta Her­ren på prov.” Då sa­de Je­­sa­ja: ”Lyss­na nu, Da­vids ätt! Är det in­te nog att ni miss­tror människors förmåga, skall ni också miss­tro min Guds förmåga? Då skall Her­ren själv ge er ett tec­ken: Den unga kvin­­nan är ha­van­de och skall föda en son, och hon skall ge ho­nom nam­net Im­ma­nu El, ’Gud med oss’.”

Ur Psaltaren 24
Jor­den är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den. Det är han som har lagt dess grund i havet och fäst den över de strömmande vattnen. Vem får gå upp till Herrens berg, vem får gå in i hans tempel? Den som har skuldlösa händer och rent hjärta, som inte håller sig till falska gudar och aldrig har svurit falskt. Han får väl­sig­nelse av Herren och riklig lön av Gud, sin räddare. Här är det släkte som sökt sig till He­rren, som träder fram inför ditt ansikte, du Jakobs Gud.

Lukasevangeliet 1:26–38
I den sjätte måna­den blev äng­eln Ga­bri­el sänd från Gud till en ung flic­ka i sta­den Na­sa­ret i Ga­li­leen. Hon ha­de tro­lo­vats med en man av Da­vids släkt som het­te Jo­sef, och hen­nes namn var Ma­ria. Äng­eln kom in till hen­ne och sa­de: ”Var hälsad, du högt benåda­de! Her­­ren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och und­ra­de vad den­na häls­ning skul­­le be­ty­da. Då sa­de äng­eln till hen­ne: ”Var in­te rädd, Ma­ria, du har fun­nit nåd hos Gud. Du skall bli ha­van­de och föda en son, och du skall ge ho­nom nam­net Je­sus. Han skall bli stor och kal­las den Högs­tes son. Her­ren Gud skall ge ho­nom hans fa­der Da­vids tron, och han skall härs­ka över Ja­kobs hus för evigt, och hans välde skall ald­rig ta slut.” Ma­ria sa­de till äng­eln: ”Hur skall det­ta ske? Jag har ju ald­rig haft någon man.” Men äng­eln sva­ra­de hen­ne: ”He­lig an­de skall kom­ma över dig, och den Högs­tes kraft skall vi­la över dig. Därför skall bar­net kal­las he­ligt och Guds son. Eli­sa­bet, din släkting, väntar ock­så en son, nu på sin ålder­dom. Hon som sa­des va­ra ofrukt­sam är nu i sjätte måna­den. Ty ingen­ting är omöjligt för Gud.” Ma­ria sa­de: ”Jag är Her­rens tjäna­rin­na. Må det ske med mig som du har sagt.” Och äng­eln lämna­de hen­ne.

 

Studium och reflektion

Dagens läsning från Gamla testamentet är Jesajas Immanuels­pro­fetia, och ev­an­ge­lietexten är Lukas berättelse om Marie be­bå­del­se. Även om vi gärna ser Jesus som den slutgiltiga uppfyllelsen av löftet om Immanu El, ”Gud med oss” (vilket Lukas ev­­an­gelis­tkollega Matteus uttryckligen gör), måste givetvis Jesajas bud­skap även haft något slags innebörd redan då Jesaja fram­förde det här budskapet till kung Achas, som levde 700 år före Kristus. Det måste ju rimligtvis haft någon betydelse re­dan på Jesajas och kung Achas tid. Det skulle ju liksom inte haft någon större re­levans för Achas om Jesaja hade sagt: ”Gud ska ge dig ett tecken – om en sådär 700 år!”

Kung Achas av Juda beskrivs i Bibeln som en av Juda rikes absolut värsta kungar som vände Gud ryggen och som förde sitt folk allt närmare undergångens brant.

När Jesaja kommer in till kungen, där denne sitter på sin tron i sitt palats i Je­ru­sa­lem, står Juda rike inför ett militärt hot. Två intilliggande nationer hotar att in­va­de­ra Juda: Syrien (i bibeln ofta kallat Aram) och Judas nordliga ”brödrafolk” Is­ra­el, som även kallas Efraim.

[Det kan kännas lite rörigt att ”Israel” kan beteckna olika saker i bibeln: Ibland kal­las alla de tolv stammarna till­sam­mans för Israel, men ibland används be­grep­pet Israel om de stam­mar som brutit sig loss från det förenade kungariket. De nor­­ra stammarna av det gamla tolvstamsförbundet hade näm­li­gen efter ett våld­samt inbördeskrig lämnat det rike som styr­des av kung Davids ättlingar. De norra stam­marna bildade Nord­riket Israel. Nordriket Israels huvudstad hette Samaria, me­­dan Sydriket Judas huvudstad alltid var Jerusalem. Sydriket re­gerades även fort­sättningsvis av kungar av Davids ätt; Nord­ri­ket tog sig andra kungar.]

Sammanhanget för dagens text från Jesajas bok är alltså att Syd­riket Juda hotas av en militär invasion från Syrien och Nordriket Israel. Kung Achas känner sig då lockad att bilda en militärpakt med den nya supermakten som hade seglat upp på den politiska kartan, nämligen Assyrien.

Då kommer Jesaja till kung Achas och ber honom att inte ge sig i lag med denna mi­litära supermakt, utan istället lita på Gud. Jesaja säger att Gud är beredd att ge kung Achas vilket bevis som helst för att han ska tro att det är värt att lita på Gud mer än på assyriernas imponerande vapenarsenal.

Med spelad fromhet säger Achas att han inte vill pröva Gud och av­böjer förslaget att be Gud om ett tecken. Då fäller Jesaja de klas­siska orden om att Gud ska ge kung Achas ett tecken vare sig han vill det eller inte. Och tecknet är det barn som den unga kvin­nan bär på och som ska kallas Immanu El, vilket betyder ”Gud med oss”. Jesaja säger att innan barnet har blivit fullvuxet ska de två rikena Syrien/Aram och Israel/Efraim, som nu hotar Juda, bara vara ett minne blott:

Innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda skall det land vars båda kungar du fasar för lämnas öde. (Jesaja 10:16)

Man har spekulerat i vem Jesaja egentligen menade med det där barnet, och en möj­lighet bland flera är att det helt enkelt var kung Achas blivande son Hiskia. His­kia har i alla fall gått till historien som en stor reformator och som en av Judas bättre kungar.

Nu blev det faktiskt så att de där två fientliga nationerna kros­sa­des under Hiskias upp­växt, nämligen av just Assyrien. Men Achas hade ändå avfärdat Jesajas upp­ma­ning att lita på Gud och hade istället bildat allians med Assyrien. Achas valde bort alter­na­tivet ”Immanu El, Gud med oss.” Achas litade istället mer på den tra­di­­tionella, normativa hackordningen där den som har mest vapen att skramla med är den som det är bäst att satsa på.

På kort sikt var det kanske bra att i sedvanlig ordning lita på mi­litarismen – det var ju nu trots allt den assyriska armén som undanröjde de fientliga rikenas hot mot Juda. Men – för att göra en lång historia kort – en mindre vacker dag skulle as­­syrierna stå och skramla med sina vapen även utanför Je­ru­sa­lems portar.

”Ingenting är omöjligt för Gud” var ängeln Gabriels av­slut­nings­ord till Maria. Kan­ske innehåller Guds evangelium, det goda budskapet, till jungfru Maria, kung Achas och till alla oss andra en inbjudan att tro att en annan ordning skulle kunna va­ra möj­lig – en annan ordning än tillvarons alla stormakters (vad eller vilka dessa ”stor­makter” än är) ack så trista och fantasilösa hack­ordning, där den som har mest vapen att skramla med ver­kar också den som har mest kraft. Kanske kan en helt annan ord­ning vara möjlig – om vi vill och om vi vågar lita på en sådan möj­lig­het.

 

Fundera vidare

Vad i ditt liv just nu känns ”omöjligt”?

 

 

Be med bibeltexten

  • För samhället och världen: Om mindre misstro.
  • För församlingen och kyrkan i hela världen: Att vara upp­märk­sam på Guds
  • För mig själv och mina nära: Om förtröstan på att ingen­ting är omöjligt för Gud.