10 feb Vad är förfastan?
I kyrkoåret befinner vi oss nu i en period som kallas förfastan. Denna kyrkoårsperiod har sitt ursprung i Rom i slutet på 500-talet, som var en svår och kritisk tid då staden hotades av invasion. Den romerska församlingens ledare uppmanade då de kristna att komma samman till bön över den rådande situationen. I det katolska kyrkoåret finns inte förfastan längre kvar, men den har bevarats i till exempel Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan.
En del kristna ägnar förfastan åt att fundera på om och i så fall hur man vill praktisera någon form av fasta (eller på annat sätt avstå från något) under själva fastetiden, som i år inleds den 2 mars och sträcker sig fram till påsk.
Förfastans söndagar är:
Septuagesima (infaller i år den 13 februari)
Ordet betyder ”den sjuttionde” och syftar på att söndagen infaller ca 70 dagar före påsk. Temat är ”Nåd och tjänst” – en påminnelse om att allt vi är och gör föregås av Guds oändliga nåd och kärlek till oss. Vi tjänar inte Gud eller våra medmänniskor för att förtjäna Guds nåd, däremot kan Guds nåd befria oss till tjänst och öppenhet för andra.
Sexagesima eller reformationsdagen (infaller i år den 20 februari)
Söndagens latinska namn betyder ”den sextionde” och syftar på att den infaller ca 60 dagar före påsk. Temat är ”Det levande ordet.” Det anspelar på en text i Hebreerbrevet: ”Guds ord är levande och verksamt.”
Den här söndagen handlar om att Gud inte är stum, utan ständigt talar till oss – inte minst genom bibeln. Guds levande ord vill påminna oss om nåden och vägleda oss i tjänsten.
I det svenska kyrkoåret kallas den här söndagen även för ”reformationsdagen” på grund av hur 1500-talets reformatorer (t.ex. Martin Luther) betonade bibelordet framför diverse andra kyrkliga traditioner.
Quinquagesima eller fastlagssöndagen (infaller i år den 27 februari)
Det latinska namnet betyder ”den femtionde” och syftar på att söndagen infaller ca 50 dagar före påsk.
Namnet ”fastlagssöndagen” kommer av att de avslutande dagarna av förfastan kallas för fastlagen.
Fastlagssöndagens tema är ”Kärlekens väg”. Det anspelar på en text i Första Korinthierbrevet: ”Jag skall visa er en väg som är överlägsen alla andra… Nu består tro, hopp och kärlek, och störst av dem är kärleken.”
I fastlagssöndagens traditionella evangelieläsning säger Jesus till sina lärjungar: ”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har sagt om Människosonen skall gå i uppfyllelse.” Tillsammans med Jesus får vi öva oss i att vandra kärlekens väg genom liv, glädje, sorg, lidande, död och uppståndelse.
Fastlagen
De tre sista dagarna av förfastan (dvs. fastlagssöndagen, blåmåndagen och fettisdagen) kallas fastlagen (av medeltidslågtyskans Vastleavend, ”aftonen före fastan”). Fastlagen har av tradition firats med karneval – festdagar innan fastetiden börjar.
Förfastan avslutas i och med fettisdagen – den traditionella dagen för förtäring av semlor – innan den mer allvarsamma fastetiden inleds på askonsdagen.