19 okt Du är en pärla! – en predikan om att vara funnen, sedd och älskad av Gud
Predikan av Stefan Albinsson i Norrmalmskyrkan den 19 oktober 2014
Artonde söndagen efter trefaldighet: ”Att lyssna i tro”
Matteusevangeliet 13:44–46
Jesus sade: ”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern. Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.”
Har du någon gång sökt och letat efter något så intensivt så att du nästan har blivit galen? All din kraft och tankeverksamhet har gått åt att hitta det du söker.
Det kan t.ex. handla om att leta efter borttappade nycklar: Du ska just gå hemifrån, men hittar inte nycklarna. Du far omkring som en tok överallt i huset. Det enda som betyder något just nu är att hitta de där nycklarna.
Eller du har tänkt att bjuda över några vänner på middag och har för flera veckor sedan bestämt dig för att bjuda på en viss maträtt. Men när bjudningen börjar närma sig kan du inte för ditt liv komma på var du har receptet. Du bläddrar igenom din receptsamling från pärm till pärm; du lusläser febrilt i olika kokböcker; du söker på alla möjliga matlagningssajter. Frågan bränner inom dig och upptar all tankekraft: Var, var, VAR har du läst receptet som du nu är så angelägen om att få tag på?
Eller du har kommit att tänka på den där personen du träffade när du en gång var ute och reste och som du nu av någon anledning skulle vilja återuppta kontakten med. Men hur ska du få tag på den personen? Du frågar runt, du kollar med personregistret, du googlar…
I stort eller i smått tror jag att de flesta av oss har erfarenhet av sådant intensivt letande – ett letande som nästan gör en galen, eller åtminstone tar all koncentration i anspråk.
Och sedan glädjen eller lättnaden när du väl har hittat det du sökte.
Idag har vi fått lyssna till två små korta liknelser som Jesus berättade om himmelriket. Den ena liknelsen handlade om någon som råkade hitta en skatt som låg nergrävd i en åker. Nu sätter personen in all sin möda på att komma underfund med hur hen ska komma åt skatten. Personen kommer på den geniala men ganska ohederliga idén att köpa åkern av bonden. Bonden tror väl att personen som vill köpa åkern har tänkt att använda den till att odla rovor eller något, och kan förstås inte drömma om att det finns en skatt nergrävd där i bondens egen åker. För i så fall hade väl bonden aldrig sålt åkern.
I den andra liknelsen berättar Jesus om en köpman som reser land och rike runt för att komma över fina pärlor. Om köpmannen skulle råka hitta en riktigt fin och exklusiv pärla, vad gör han då? Jo enligt Jesus skulle köpmannen tycka att det var värt att sälja precis allt han äger för att kunna köpa den här fina pärlan. Köpmannen kan inte tänka sig en bättre investering.
Vad eller vem är den där skatten? Och vad eller vem är den där pärlan?
Vad är det för frågor?! Det står ju tydligt och klart i texten: ”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker.” Det hela är ju solklart: Skatten är himmelriket, Guds rike – och det är värt att göra allt för att få tag på det.
På andra ställen i evangeliet säger ju Jesus: ”Sök, så skall ni finna” (Matteusevangeliet 7:7). Eller: ”Sök först Guds rike och Guds rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matteusevangelet 6:33). Alltså: Satsa allt på att få tag på himmelriket, för det finns inget annat i tillvaron som kan mätas med det! Det är värt allt – precis allt – att finna det.
Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
(Matteusevangeliet 6:19–21)
Det råder alltså ingen som helst tvekan att Jesus menar att ingenting är mer värt än att komma in i himmelriket, dvs. att komma i samklang med Guds vilja. Det finns inget viktigare än det.
Men även om detta är visst och sant och en väsentlig del av Jesu budskap i Nya testamentet, är jag ändå inte helt övertygad om att det är det som Jesus vill få fram med just liknelserna om skatten och om pärlan. Jag tror nämligen att det Jesus vill säga med just dessa liknelser inte är att vi intensivt ska söka Guds rike eller att det är värt att satsa precis allt för att nå dit. Det budskapet framför Jesus vid flera andra tillfällen, men allt har sin tid och här tror jag att han vill förklara något annat.
För med de två små korta liknelserna om skatten och om pärlan tror jag att Jesus vill säga något annat som är minst lika viktigt. Jag tror nämligen inte att skatten är himmelriket, och jag tror inte heller att pärlan är det.
Men, vi läser ju: ”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker.” Kan det bli mycket tydligare? Det är bara det att i ganska många av de liknelser i Nya testamentet som Jesus berättar om himmelriket är det inte någon enskild detalj i berättelsen som symboliserar himmelriket. Det är minst lika vanligt – om inte vanligare – att det är hela berättelsen som vill ge en bild av hur det går till i himmelriket. Det är liknelsen i sin helhet som vill säga något om hur det går till när saker och ting är på Guds sätt.
Jag tror därför att texten hellre borde översättas ungefär så här:
Himmelriket är som det här: En skatt ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.
Det vill säga: Guds rike är som hela den här berättelsen. Guds rike är som när någon hittar en skatt i en åker och gör allt för att kunna få den skatten i sin ägo. Och Guds rike är som när någon är på jakt efter den ultimata pärlan, hittar den och säljer allt för att kunna köpa denna enda pärla.
Och vem är det i så fall som är som den som råkar hitta en skatt i en åker och får sånt begär till skatten att den personen säljer alla sina tillgångar för att kunna köpa åkern och på så sätt komma åt skatten? Jag tror att Jesus menar att det är Gud.
Och vem är som den köpman som söker den dyrbaraste av pärlor? Jo, det är Gud själv som är på jakt. Det är Gud som söker och letar så intensivt att Gud verkar ha tappat allt förstånd och nästan blivit galen.
Eller som Jesus berättar i en annan av Matteusevangeliets liknelser, den om en herde som lämnar sin fårahjord vind för våg i bergen för att ge sig ut och leta efter ett enda som har blivit bortsprunget (Matteusevangeliet 18:12).
Och vem är då enligt himmelrikets synsätt den gömda skatten, eller pärlan som Gud säljer precis allt Gud äger och har för att vinna? Det kan knappast vara några andra än var och en som får höra de här berättelserna berättas? Dvs. människor – som du och jag.
När Jesus på andra ställen i Nya testamentet med allra största allvar uppmanar sina åhörare och lyssnare att satsa allt på Gud – att det viktigaste vi över huvud taget kan göra med våra liv är att söka Gud och Guds rättfärdighet – så finns det redan ett före, nämligen att Gud redan har satsat allt på dig, och allt för dig.
Du är redan funnen, sedd och älskad av Gud hur långt ner i den leriga åkern som livets och världens alla omständigheter har gömt dig. Din kropp var inte förborgad för Gud, när du formades i det fördolda, när du flätades samman i jordens djup (Psaltaren 139:15). Du är redan funnen, sedd och älskad av Gud; i Guds ögon mer dyrbar än den dyraste skatt, mer skimrande än den vackraste pärla.
Skriftens uppmaningar till oss att söka ”rättfärdighet, tro, kärlek och frid” (Andra Timotheosbrevet 2:22) och att söka Gud ”av hela sitt hjärta” (Första Krönikeboken 22:19), är kanske djupast sett inget annat än detta:
Att inte låta någon eller något ta värdigheten ifrån dig – värdigheten att i Guds ögon vara den vackraste och dyrbaraste av skatter.