09 feb Askonsdag
I dag är det askonsdag och vi inleder fastan. Enligt den gamla traditionen var fastetiden en botgöringsperiod. Uttrycket ”att göra bot” handlar om vår relation till Gud. Att göra bot innebär att på nytt vända sig Gud, att överlåta sig till Gud – eller med ett modernare ord: att prioritera Gud.
Att använda askan som en symbolhandling är vanligt i många kulturer. Aska symboliserar både död, rening och uppståndelse. Människan smörjer sig i aska för att markera en inre process. I Daniels bok möter vi profeten som fastar och ber till Gud klädd i säck och aska. Han ber: Ack Herre, store och förfärande Gud, du som troget håller fast vid förbundet med dem som älskar dig och håller dina bud! Vi har syndat och handlat orätt, vi har dragit skuld över oss och trotsat dig, vi har vänt oss bort från dina bud och lagar. (Daniels bok kap 9:3-5)
Kyrkoåret är på många sätt en hjälp för oss kristna att möta olika sidor av det kristna livet. Under fastan följer vi Jesus kärleksväg till korset. Det är en tid då också vi får fundera kring vad kärleken står för och hur vår relation ser ut till Gud och till människor omkring oss. Kanske behöver också vi göra som Daniel och ”klä oss i säck och aska” för att faktiskt be om förlåtelse för sådant vi bär på. Men framförallt för att på nytt vända oss till Gud.
Fastetiden är en möjlighet för oss att reflektera över våra liv och vad vi verkligen vill prioritera. Finns det sådant jag kan avstå från under den här perioden? Det kan handla om maten – kanske avstå från kött. Det kan handla om tiden – kanske avstå från TV-tittande eller Facebook. Det kan handla om konsumtion – att avstå från att handla mer än det nödvändigaste. Poängen är att använda de resurserna till Gud och mina medmänniskor i stället. Ta mig tid att vårda relationer till vänner och till Gud.