19 nov Den 12 december (torsdag i andra adventsveckan): ”Der Stürmerspruch”
Den 12 december (torsdag i andra adventsveckan)
”Der Stürmerspruch”
Jesaja 41:13–20
Jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig. Var inte rädd, Jakob, lilla kryp, Israel, du stackars mask. Jag hjälper dig, säger Herren, Israels Helige är din befriare. Jag gör dig till en skarpeggad trösksläde, en ny med vassa taggar. Du skall tröska bergen till stoft, höjderna till agnar. Du skall vanna dem, vinden skall ta dem, en stormvind skall skingra dem. Men du skall glädjas över Herren, över Israels Helige får du jubla. De fattiga och svaga söker vatten – förgäves. Tungan torkar av törst. Jag, Herren, hör deras bön, Israels Gud sviker dem inte. Floder skall rinna fram på kala höjder, källor springa upp på slätten. Jag gör öknen rik på vatten, gör det torra landet till oaser. Ceder planterar jag i öknen, akacia, myrten och vildoliv, jag sätter cypresser i ödemarken tillsammans med almar och pinjer. Så skall alla se och veta, besinna och förstå, att Herrens hand har utfört detta, att Israels Helige skapat det.Ur Psaltaren 145
Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung, nu och för evigt prisar jag ditt namn. Herren är god mot alla, barmhärtig mot allt han har skapat. Herre, allt du har skapat skall tacka dig, dina trogna skall lovsjunga dig. De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din väldiga kraft, så att alla lär känna din makt, ditt rikes ära och härlighet. Ditt rike står i alla tider, ditt välde från släkte till släkte. Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör.Matteusevangeliet 11:11–15
Jesus sade: ”Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. Hör, du som har öron.”
Studium och reflektion
”Gör porten hög, gör dörren bred.” Och där på tröskeln hade vägröjaren Johannes stått, laddad med kraften av det mäktiga arvet från Israels profeter. Han hade stått där som arvtagare till hela den profetiska traditionen, på tröskeln till en ny tid – himmelrikets tid. Hela sitt liv hade han varit inställd på detta nya. Minsta fiber i hans kropp hade varit inriktad på himmelriket. I profeternas efterföljd hade Johannes manat Israels folk till omvändelse och att göra sig redo för den nya tidsåldern.
Men när nu himmelriket börjar närma sig känner han inte riktigt igen sig. Han tvekar. Är Jesus verkligen den de har väntat på? Är Jesus löftenas fullbordan eller bara ännu ett fiasko?
När Jesus berättar om himmelrikets framfart sitter Johannes döparen häktad i Herodes Antipas borg. I fängelsecellen har döparen fått tid att reflektera. Och att ifrågasätta. Och att tvivla. Därför skickar han bud till Jesus med en fråga: ”Är du den som skall komma, eller ska vi vänta på någon annan?” Johannes kan nämligen inte längre se någon hög dörr eller bred port. Om han kan se någon dörr alls där i fängelsemörkret är det i så fall bara en välbevakad, tillsluten celldörr. Det Johannes kan höra genom den dörren är knappast himlens musik, utan fräckheter och glåpord från Herodes fängelsevakter.
Ändå svarar Jesus att den nya tiden är nära. Han säger att himmelriket är nära, och att det redan tränger fram med kraft. Visserligen är de här Jesusorden om himmelrikets framfart inte helt lättolkade. Den här lilla men svårtolkade frasen har till och med fått ett eget namn inom teologin: der Stürmerspruch, ”stormar-ordet”.
Jesu ord om himmelrikets framfart går att förstå på olika sätt. Antingen betyder uttrycket just så som det står i den svenska bibelöversättningen: ”Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram”. Det innebär att himmelriket nu stormar fram i världen med sådan kraft att det är omöjligt att stoppa. Det är också så som Matteus evangelistkollega Lukas uppfattar det: ”Sedan Johannes dagar förkunnas Guds rike.”
Men en annan möjlig tolkning av stormar-ordet är att Jesus säger att ”sedan Johannes döparens dagar utövar man våld mot himmelriket.” Var inte just det Johannes egen erfarenhet, där han nu satt inspärrad i Herodes borg? Snart skulle han ju dessutom få lida martyrdöden – som en i raden av alla förföljda och dödade profeter. Hade himmelriket någonsin varit så ansatt som nu? Hade Guds herravälde någonsin varit så begränsat som nu? Istället för himmelriket, var det inte snarare våldet, hatet och cynismen som firade de största triumferna? ”Sedan Johannes döparens dagar utövar man våld mot himmelriket.” Det är också en fullt möjlig tolkning av Jesu ord. Inte något framstormande himmelrike här inte! Istället är det himlen som trängs undan av våld och hat.
Oavsett hur just denna enskilda bibelvers ska översättas och tolkas, kan det ligga något sant i bägge uppfattningar. Det ligger något sant i bilden av det trängda, ansatta himmelriket som stöter på motstånd i världen. Samtidigt kan vi få tro att det ligger något sant i bilden av det framstormande himmelriket som inte kan stoppas. Båda tolkningarna kan vara sanna. Frågan är då vilket perspektiv vi låter vara det dominerande. Vilket perspektiv låter vi vara vägledande?
Flera av de traditionella psalmerna som hör adventstiden till är fyllda med uppmaningar om att också i denna sena timma våga ta steget mot framtiden:
”Bereden väg för Herran!”
”Så öppna hjärtats tempelhus!”
”Red dig att taga Guds Son emot, tro evangelium!”
”Var glad i din Herre och Gud!”
Psalmerna i sig gör förstås varken från eller till. Frågan är hur vi svarar på dem. Några barn sitter på ett torg och spelar. Men är det egentligen någon som lyssnar? Får deras glädjemusik de andra att dansa? Får deras sorgemusik de andra att gråta? Eller är det ingen som låter sig beröras? Är alla redan så fasta i sitt invanda mönster? Är det ingen som egentligen bryr sig? Är vi redan så fasta i att vi redan vet allt och inte längre behöver utmanas; aldrig behöver förändas? Eller att det inte är någon idé att förändras?
Det går ju alltid att hitta bortförklaringar som gör att man slipper fundera på om man över huvud taget behöver förändring eller se över sin kursriktning. Johannes döparens askes togs som en förevändning för att man inte behövde lyssna till honom. Jesu festande togs som en förevändning för att man inte behövde lyssna till honom heller. Deras budskap var detsamma: ”Tiden är inne. Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” Men det gick alltid att hitta skäl till att inte ens ta reda på vad det var för budskap de hade; än mindre att tro på det.
Johannes sitter alltså – stukad och tvivlande – fängslad i kung Herodes Antipas borg. Den tidigare kraftfulla profeten må nu bara vara en spillra av sin forna jag, men för Jesus har Johannes likväl en enormt stor betydelse för Guds räddning av världen.
Utåt sett var den fängslade profeten inte längre någonting. Hans tafatta fråga är väl nästan en parodi på de predikningar han hade hållit i sin krafts dagar. Det stolta trädet hade regredierat till ett litet senapskorn. Men för Jesus är han fortfarande betydelsefull, för Johannes söker och frågar ändå fortfarande. Han frågar efter Jesus. Han frågar om Jesus. Trots allt tillåter Johannes sig fortfarande att åtminstone våga hoppas på att någon överhuvud taget ska komma till liv och förändring för detta släkte: ”Jesus, är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” Och för Jesus hade Johannes en enormt stor betydelse i Guds räddningsplan för världen.
Det kan också vara adventstidens budskap till dig och mig: Att än finns det hopp – hör du som har öron. Att inte sluta fråga. Inte sluta söka. För än finns det hopp. ”Himmelriket är nära, omvänd er och tro på budskapet.”
Fundera vidare
Vad vill du fråga Jesus?
Be med bibeltexten
- För samhället och världen: För jordens vattenförsörjning.
- För församlingen och kyrkan i hela världen: Att alltid glädjas över Herren.
- För mig själv och mina nära: Att Herren hjälper.