06 mar Den 13 mars (onsdag i första fasteveckan) ”Att få upp ögonen för ondskan”
Den 13 mars: onsdag i första fasteveckan
Att få upp ögonen för ondskan
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
Idag och några dagar framöver läser vi boken om Jona. Boken tillkom troligen ganska sent, men författaren vill nog gärna att vi tänker oss att ”Jona, Amittajs son” levde under kung Jerobeam II:s tid. Denne var kung i Nordriket (Israel) på 800-talet f. Kr och hade enligt Andra Kungaboken en hovprofet som hette just Jona, Amittajs son.
Hovprofeter hade inget lätt val: Skulle de bara säga det som kungen helst vill höra, eller skulle de framföra Guds sanning?
Det fanns sådana profeter som så gott som alltid vågade säga det Gud bad dem säga. För sådana profeter gick det sällan väl i längden…
Men sedan fanns det sådana profeter som så gott som alltid sade det som kungen vill höra. De klarade sig oftast bättre…
Enligt det lilla vi vet om Jona i Andra Kungaboken, verkar han ha varit en sådan profet som valde säga det som kungen helst ville höra. Han predikade framgång för kungen, vilket denne också visserligen fick. Men med tanke på vad Andra Kungaboken berättar om Jerobeam II för övrigt, borde Gud genom sin profet även ha haft ett och annat kritiskt att säga om kungen. Men i vilket fall står det ingenstans att Jona framförde någon sådan kritik. Vi får alltså tänka oss att att Jona var en patriotisk profet som var lojal med kungahuset.
Boken om Jona börjar med att profeten får i uppdrag av Gud att gå till Assyriens huvudstad Nineve och predika för den. Gud har nämligen fått upp ögonen för ondskan i Nineve.
I en annan profetbok i bibeln (Nahum) kan vi läsa att Assyrien och Nineve hade rykte om sig att vara mycket hårt och ont – ett våldets imperium som spred död och skräck:
Ve den blodtörstiga staden,
rågad med lögn,
bräddfull av byte,
lysten på nya rov.
Hör piskornas smällar,
vagnshjulens dån,
jagande hästar,
krängande vagnar.
Hästarna stegrar sig,
svärden flammar och spjuten blixtrar.
Överallt stupade, högar av döda,
lik i oändlig mängd,
man snavar över lik.
… Vem drabbades ej av din ständiga grymhet?
Och så berättas det i Nahums bok om hur såväl Israel som de andra länderna och folken kände det när det assyriska väldet till slut krossades och Nineve gick under år 612 f. Kr. Kontentan är att ingen var särskilt ledsen – snarare tvärtom:
Dina herdar sover, Assyriens konung,
dina hövdingar slumrar.
Ditt folk har skingrats över bergen,
och ingen finns som samlar det.
Det finns ingen bot för din skada,
ingen läkedom för ditt sår.
Alla som hör vad som hänt dig
jublar över ditt elände.
Det är alltså inte någon pittoresk liten semesterby som Gud ger Jona i uppdrag att gå till. Nej, Jona ska bege sig till huvudstaden i ett fruktat och avskytt ondskefullt imperium. Gud vill att Jona går till själva navet och fästet i ett våldets och brutalitetens herravälde.
”Jag har fått upp ögonen för ondskan där”, säger Gud till Jona. Det var i så fall på tiden!
Men det ord som här översätts med ”ondska” (på hebreiska: ra) kan även betyda ”svårigheter”, ”problem”. Och i så fall kan det ju faktiskt vara så att Gud är medveten om att Nineve är en stad som – trots att den är stor och mäktig (och våldsam) – även har råkat ut för mycket ont. Det finns en mängd av sådan ondska rapporterad från Assyrien: jordbävningar, översvämningar, solförmörkelse och annat som assyrierna tolkade som gudarnas vrede.
Det är alltså inte omöjligt att det som Gud har fått upp ögonen för inte i första hand är Nineves ondska, utan att Gud har fått upp ögonen för att Nineve har drabbats av mycket som är ont.
Men för den patriotiske profeten Jona är förstås Nineve ondskan själv, och han har därför naturligtvis ingen som helst lust att predika omvändelse för den staden. Det får väl ändå finnas gränser!
Fundera vidare
Finns det tillfällen i ditt liv då du medvetet har försökt ta dig ”bort från Herren”?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Om viljan och kraften att vara Guds sändebud – också på platser och i sammanhang dit ingen annan vill gå.
För samhället och världen: För samhällen och länder som är drabbade av våld, krig och naturkatastrofer.
För mig själv och mina nära: Att få vara i samklang med Guds vilja.