19 nov Den 14 december (lördag i andra adventsveckan): ”Kärlekens makt”
Den 14 december (lördag i andra adventsveckan)
Kärlekens makt
Malaki 4:4–6
Glöm aldrig den lag som jag gav min tjänare Mose på Horeb, med stadgar och bud för hela Israel. Se, jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna, så att jag inte viger landet åt förintelse då jag kommer.Ur Psaltaren 80
Lyssna, Israels herde, du som leder Josef som en fårhjord, du som tronar på keruberna, träd fram i glans. Väck din styrka till liv och kom till vår hjälp! Gud Sebaot, vänd tillbaka, blicka ner från himlen och se! Ta dig an denna vinstock, den ranka din hand har planterat. Håll din hand över mannen vid din högra sida, över honom som du har fostrat. Vi viker inte bort från dig. Låt oss leva, så skall vi åkalla dig.Matteusevangeliet 17:10–13
Lärjungarna frågade Jesus: ”Vad menar de skriftlärda med att Elia först måste komma?” Han svarade: ”Visst skall Elia komma och återställa allt. Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall de också låta Människosonen lida.” Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.
Studium och reflektion
De var på väg ner för berget – Petrus, Jakob, Johannes och Jesus – med en gemensam erfarenhet så stark och väldig att Jesus ber sina lärjungar att lugna sig lite och inte på en gång springa runt och berätta om vad de just har varit med om. Vissa erfarenheter bör man vara rädd om. Jag antar att det även gäller i vårt eget informationsöverflödande samhälle. Vissa händelser och upplevelser mår bäst av att få mogna innan de lämnas ut till alla och envar.
Det finns några tillfällen i evangelierna då Jesus nästan verkar förlägen. Det är nästan så att han vill backa och ta tillbaka och säga ”vi glömmer det här”. Som om det han gjorde eller visade nästan kan uppfattas som ett misstag från hans sida. Åtminstone säger han: ”Håll tyst om det här.”
Det finns även sidor i mitt eget liv som jag helst håller tyst om – sådant som jag skäms för, och som jag knappt vill låtsas om eller erkänna ens för mig. Men de händelser i sitt liv som Jesus ville tiga om verkar vara av ett helt annat slag. Om jag hade fått vara med om ens en bråkdel av de saker evangelierna berättar att Jesu lärjungar fick vara med om skulle jag antagligen ha basunerat ut det innan jag ens hunnit blinka. Men Jesus ber lärjungarna att lugna sig; att inte berätta; att vara tysta, tills den rätta tiden är inne.
Så är det också med den fantastiska händelsen på berget som Petrus, Jakob och Johannes just precis hade fått bevittna uppe på berget. Jesus hade förvandlats på berget inför de tre lärjungarna, och samtalat med två av Bibelns stora hjältar: Mose och Elia – Lagens och Profeternas portalgestalter. Men Jesus verkar tona ner det hela. ”Inte ett knyst om detta; säg inget om detta till någon förrän Människosonen har uppstått från de döda.”
Man skulle alltså kunna tycka att inget av det här skulle vara något att skämmas över, men evangelierna låter oss ana varför Jesus blir så förlägen och än så länge helst håller tyst om de här sakerna. När pratet går och ryktena kommer i svang riskerar sådana här händelser att börja leva sina egna liv. De riskerar att missförstås och bli något annat än vad de egentligen var tänkta att vara. De kan komma att handla om ren och skär makt.
Jesus hade själv sagt att lärjungarna skulle få se Guds rike komma med makt. Men Jesu makt är kärlekens makt, men om dessa händelser rycks ur sitt sammanhang finns risken att de enbart kommer att handla om makt, ren och skär makt – och det vore förödande. Därför måste de hemlighållas tills han har visat fullt ut vad för slags makt det handlar om: Nämligen kärlekens makt som visar sin fulla kraft på ett kors; kärlekens makt i lidandet och döden.
På korset, där Jesus lider och dör för att återvinna en förlorad värld, uppenbaras en Gud som har makt – men inte ren och skär makt, utan en Gud som har makt att älska.
Så när de är på väg ner från härlighetens berg uppmanar Jesus Petrus, Jakob och Johannes att inte berätta för någon om vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. Det är då lärjungarna frågar Jesus vad de skriftlärda menar med att Elia först måste komma. Och Jesus lyfter då fram andra sidor av Eliaberättelsen än de som handlar om storslagna kraftgärningar och imponerande mirakler.
Berättelsen om Jesus är en länk i samma berättelsekedja som traditionerna om Elias återkomst, men på ett annat sätt än vad lärjungarna föreställer sig. Det rör sig nämligen inte om en återkomst av Elia i dennes egenskap av en profet som slaktade Baals profeter eller kallade ner förtärande eld över sina motståndare, utan i egenskap av en profet som blev föraktad, förkastad och fördriven.
Berättelsen om Jesus är en länk i samma berättelsekedja som den folkliga traditionen om Johannes döparens återuppståndelse, men på ett annat sätt än vad lärjungarna först tänker sig. Det rör sig inte om Johannes döparen i egenskap av en profet som bygger boulevarder genom öknen så att Herren med sin armé ska kunna marschera upp till Jerusalem för att meja ner de otrogna ockupanterna, utan i egenskap av en profet som fick plikta med sitt eget liv för sanningen.
Berättelsen om Jesus är en länk i samma berättelsekedja som Bibelns visioner om Människosonens ankomst som får ta emot makt och ära och herravälde av Gud, men på ett annat sätt än vad lärjungarna först tänker sig. Det rör sig inte om en Människoson som tar emot makt för maktens egen skull och förintar kungen och hans främmande kultur och religion i ett enda hårt och blodigt dråpslag. Det handlar istället om Människosonen i egenskap av en som inte har kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.
Och lärjungaskapet – Kristi efterföljelse – handlar också för oss om att bli länkar i den kedjan. Om lärjungarna inte förstår det blir händelsen på förklaringsberget livsfarlig, och något man bör tala tyst om, för den blir bara en i raden av berättelser om ren och skär makt, och inte ett vittnesbörd om kärlekens makt. Evangelisten Markus berättar att Jesus och lärjungarna efter den mäktiga uppenbarelsen på berget gick ner till byarna, där livets bistra verklighet gör sig påmind – människors lidande och hopplöshet. Och där konfronteras lärjungarna med sin egen maktlöshet. De kan sannerligen inte sätta sig på några höga hästar.
I sig själva är de väldiga apostlarna lika maktlösa inför lidandet som alla andra. Och när de kommer ner från berget, får de av en utomstående, av en som inte tillhörde den snäva lärjungakretsen, lära sig att be den ärliga människans bön: ”Jag tror! Hjälp min otro!” Det är den ärliga bönen om vår egen kluvenhet. Innan vi över huvud taget talar om härlighetens berg behöver vi följa med Jesus ner i dalen bland vimlet och världen för att tjäna den mänsklighet han har tjänat.
Jesus tillbringade inte största delen av sitt jordeliv på härlighetens berg, utan här nere: i dalen, på slätten, i världens byar och på mänsklighetens gator. Himmelska höjder i all ära, men Jesus går med oss även i vardagsslitets dalgångar – också de dagar då vår egen tro inte är mycket större än ett senapskorn.
På härlighetens berg, där Jesus samtalade med Mose och Elia, hade den himmelska rösten proklamerat:
”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan än Jesus.
Det betydde inte att lärjungarna skulle sluta lyssna till Mose eller Elia. De skulle inte sluta läsa och lyssna till Lagen och Profeterna, men de skulle lyssna genom Jesus. De skulle läsa Skriften genom Jesus. De skulle omsätta sin tro i handling genom Jesus, han som inte kom för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.
Fundera vidare
Vad tycker du kännetecknar ”kärlekens makt” jämfört med ”ren och skär makt”?
Be med bibeltexten
- För samhället och världen: Om helande i trasiga familjerelationer; att generationernas ”hjärtan blir vända till varandra”.
- För församlingen och kyrkan i hela världen: Om skriftlärda som kan utlägga Skriften på ett sätt som människor kan förstå.
- För mig själv och mina nära: Att inte glömma Guds