06 mar Den 14 mars (torsdag i första fasteveckan) ”I havets djup”
Den 14 mars: torsdag i första fasteveckan
I havets djup
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
Jona hade ingen som helst lust att gå och predika för Nineve. Han bestämde sig därför för att fly bort från Herren Gud och valde att hoppa på första bästa båt till Tarshish (en stad på Spaniens sydvästkust).
Kanske tänkte Jona att om han bara kom iväg från det område där Herren är Gud – bort från Israel – så skulle Herren inte längre kunna kommunicera med honom. Men i gårdagens bibeltext läste vi att när Jona befann sig ute på havet lät Gud en storm blåsa upp. Det hela blir smått komiskt när Jona blir väckt under stormen av de uppskrämda sjömännen och ska berätta vem han är:
Jag är hebré; jag dyrkar Herren, himlens Gud, han som har gjort både hav och land.
Där, i båten som kastas fram och tillbaka i stormvinden som Gud har sänt, inser han ju det som han egentligen alltid har trott: Att Herren har lika makt utanför som innanför Jonas lilla snäva sfär.
Nu vet vi ju – åtminstone om vi har läst eller hört den här berättelsen förut – att Jona skulle bli räddad. Men det visste ju inte sjömännen (och knappast Jona heller). Alla på båten tror förstås att när Jona slängs i havet innebär det slutet för Jona.
I Gamla testamentet är ofta havet en bild för kaos och allt som hotar livet, och inte minst den främsta av alla livshotande kaosmakter: döden. Att slänga Jona i sjön betyder helt enkelt att Jona lämnar de levandes länder och träder in i Sheól (”dödsriket”). I den bön sjömännen bad när de slängde Jona i sjön fanns det ingen som helst antydan om att Jona skulle kunna klara sig. De bad endast att de själv inte måtte bli straffade för att ha offrat Jona.
I dagens bibeltext låter berättaren Jona be en bön som är ganska radikal: Trots att Jona befinner sig i dödsriket, hoppas och tror han nämligen att hans bön ändå ska nå fram till Guds tempel i Jerusalem och bli besvarad.
Innan Jona gav sig iväg mot Spanien trodde han att om han bara kom bort från Israels land, skulle Gud inte kunna inte kunna nå honom. Men nu, däremot, både hoppas och tror han att Levande Gud ska höra honom och rädda honom – trots att Jona befinner sig på vad som ansågs vara den mest gudsförgätna platsen av alla, nämligen i självaste dödsriket.
I bibeln finns det två parallella tankar om havsdjupet/kaosmakterna/döden. Å ena sidan är ”havsdjupet” Guds ärkefiende. Det finns texter som beskriver Guds frälsningshandlande som att Gud strider mot, och besegrar, havets vidunder – som i den här texten från Jesajas bok om Leviatan [ett slags havsvidunder i den främreorientaliska mytologin]:
Den dagen skall Herren med sitt svärd,
sitt hårda, väldiga, skarpa svärd,
slå Leviatan, den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
han skall dräpa draken i havet.
Å andra sidan är, enligt bibeln, Gud och havsdjupet/kaosmakterna inte två jämnstarka makter. Nej allting – till och med havsdjupet (som i de andra folkens mytologier uppfattades som en av många mäktiga gudar: havsmonstret Tiamat) – ingår i den ende Gudens skapelse och står (om än motvilligt) i Guds tjänst – som när Jona säger att Herren är ”himlens Gud, han som har gjort både hav och land”.
I en av bibelns psaltarpsalmer beskrivs havets vidunder rentav som vore det Guds lilla oförargliga badanka:
Där är Leviatan, som du skapat till att tumla om i djupet.
Och i berättelsen om Jona får den stora fisken – detta havsvidunder som symboliserar tillvarons kaosmakter och självaste döden – vackert ställa sig i den ende Gudens tjänst och bli ett frälsningsmedel. Och så får Jona gå genom död till liv, och återvända till de levandes land på den tredje dagen.
Fundera vidare
Finns det områden i ditt eget liv som präglas av bottenlöst kaos?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Om förmågan att förmedla budskapet om hopp och liv.
För samhället och världen: Om befrielse från dyrkan av ”falska gudar”.
För mig själv och mina nära: Om förnyad livskraft då ”krafterna sinar”.