06 mar Den 16 mars (lördag i första fasteveckan) Alla skäl i världen
Den 16 mars: lördag i första fasteveckan
Alla skäl i världen
Dagens bibeltext
Förödelsen uteblev!
När Gud såg vad nineviterna gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske.
Men hur reagerar Jona då? Jo, ”han blev mycket missnöjd” – eller om vi översätter den hebreiska texten ord för ord:
Men för Jona var detta fel, det var för honom som något mycket ont.
Jonas bok verkar vare en berättelse som kretsar kring ordet ”ondska” (hebr. ra). Men vad är det som är ”ont”? Är det ont att Israels fiender assyrierna drabbas av jordbävningar och översvämningar? Eller är det ont att Jonas Gud har omsorg också om Israels (och därmed Jonas) fiender?
Anledningen till att Jona – denne patriotiske, kungatrogne profet som profeterade framgång för Israels kung – inte ville gå och predika för Nineve var inte att han var lat. I dagens bibeltext förklarar Jona själv för Gud varför han inte ville besöka Nineve:
Var det inte det jag trodde redan därhemma. Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med.
Jona visste detta, för det fanns en urgammal trosbekännelse i Israel som löd just så, och som Jona säkert hade stavat på många gånger. Den trosbekännelsen var de ord som Gud hade uttalat för Mose den gången som Mose fick se en glimt av Gud:
Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.
Jona kände antagligen till denna trosbekännelse (som står på flera ställen i bibeln), men det gick ju an att tänka så när det handlade om honom själv, men nu gällde det ju inte honom eller hans kung, utan de andra; de fruktade; det hatade…
Detta blir för mycket för Jona, så han önskar sig döden. Han klarar inte av att leva i en värld där Gud även älskar Jonas (och Israels) fiender.
Jona bygger en liten hydda utanför staden, och slår sig ner där ”medan han väntade på att få se hur det skulle gå med staden.” Kanske satt han nu där för att se om Nineve ändå inte skulle drabbas av förstörelse. Det vore ju i så fall att missa det, nu när han hade möjlighet att se alltsammans från första parkett.
Men Gud förstör inte staden.
Däremot tar Gud hand om sin arga lille profet och låter ett kurbitsträd (vad nu det är för något) växa upp för Jona för att ”skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje.”
Men när Jona inte får behålla det svalkande trädet flammar hans missnöje upp igen. Gud frågar: ”Har du skäl att vara vred?” Jona svarar: ”Jag har alla skäl i världen att vara vred.”
Jona anser sig nämligen orättvist behandlad. Inte får han se hur Gud förintar människorna i staden Nineve. Och inte får han behålla sitt svalkande kurbitsträd. Det är inte utan att man kan tycka att Jona helt har mist allt sinne för proportioner, vilket också Gud säger till honom. Och med det slutar boken om Jona.
Jona hade fått en kallelse. Boken om Jona skrevs ju knappast för assyrierna, utan för dem som kunde identifiera sig med Jona. Profeten Jona kallas egentligen inte först och främst till att gå och predika i Ayssrien. Nej, först och främst kallas han till att våga se på människor med andra ögon än med sin egen trångsynthet. Jona blev kallad att se på världen med Guds ögon – den Gud som är en nådig och barmhärtig Gud; den Gud som är kärlek. Jonas kallelse – och kanske också din och min kallelse – är att tro att Guds yttersta tanke om den värld Gud har skapat är godhet; att Gud tänker gott om världen.
När boken om Jona diskuteras tenderar de diskussionerna ofta att stanna vid frågan om huruvida man kan tro på att Jona verkligen svaldes av en fisk och levde i den i tre dygn. Sådant kan säkert vara trevligt att diskutera, men den verkligt stora utmaningen för tron handlar i berättelsen om Jona om något helt annat än jättefiskar:
Kan (och vill) jag tro på en Gud som älskar till och med mina (och mitt lands) allra värsta fiender – och dessutom förväntar sig att jag ska göra detsamma?
Fundera vidare
Finns det gränser för Guds kärlek?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Att i ord och handling gestalta tron på ”en nådig och barmhärtig Gud”.
För samhället och världen: För god urskiljningsförmåga i tider av förvirring och rådvillhet.
För mig själv och mina nära: Att vi ”bekymrar oss om” rätt saker.