15 apr Den 17 april (onsdag i stilla veckan) ”Medynk”
Den 17 april (onsdag i stilla veckan)
Medynk
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
”Om någon hör mina ord, men inte tar vara på dem…”
Idag är det dymmelonsdagen. Namnet kommer av att man denna dag ersatte kyrkklockornas metalkläppar med trästavar (”dymlar”), vilka gav en dovare klang. Enligt traditionen är dymmelonsdagen även ”svekets dag” – den dag då Judas Iskariot förrådde sin Mästare till priset av några ynka silverslantar.
Bibeltexten i den katolska tidegärdens läsningsgudstjänst är denna dag hämtad från Hebreerbrevets tolfte kapitel och berättar om Esau, som enligt Första Moseboken sålde sin förstfödslorätt för en grynvälling:
Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren. Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många. Se till att ingen gör sig skyldig till otukt eller gudlöshet som Esau, som för ett enda mål mat sålde sin förstfödslorätt. Ni vet ju att när han efteråt gjorde anspråk på välsignelsen blev han avvisad fast han bad om den under tårar; han fick inget tillfälle att ångra sig.
Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind, till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer. Ty de uthärdade inte påbudet: Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget. Så förfärande var synen att Mose sade: Jag skälver av skräck. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.
Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan som avvisade honom när han här på jorden tillkännagav sin vilja, hur skall då vi kunna det om vi vänder oss bort från honom när han talar från himlen. Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: En sista gång skall jag skaka inte bara jorden, utan också himlen. Orden en sista gångvisar att det som då vacklar är skapat och skall försvinna, för att det som inte vacklar skall bestå. Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan. Ty vår Gud är en förtärande eld.
(Hebreerbrevet 12:14–29)
Och mässans evangelieläsning handlar om Judas:
Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: ”Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?” De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.
Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar. ”Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: ”Det är väl inte jag, herre?” Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.” Judas, som skulle förråda honom, sade: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”
(Matteusevangeliet 26:14–25)
Svåra texter och hårda ord. Men kanske dymmelonsdagen kan vara ett tillfälle att inte försöka släta över, utan att se sanningen i vitögat.
”Det är väl inte jag, rabbi?” – ”Du har själv sagt det.”
Jag har många gånger lättare att ta till mig och känna igen mig i Bibelns förlorare än i dess förmenta hjältar. Esau, Saul, Judas och deras likar är liksom rätt personer med alla förutsättningar för att göra ett bra jobb, men befinner sig liksom i fel tid eller på fel plats. Berättelserna om dem får mig att fundera över varför vissa människor/vi/jag hamnar där de/vi/jag hamnar. Tänk om bara omständigheterna hade varit annorlunda.
Men nu var inte omständigheterna annorlunda…
Innan evangeliet läses i den katolska mässan sjungs en lovsångsvers som kan fungera som en vägledning genom själva evangelieläsningen. Dagens lovsångsvers lyder:
Var hälsad, du vår konung Jesus Kristus,
du som förbarmar dig över oss syndare.
Ännu bättre blir denna lovsångsvers på norska(!):
Vær hilset, du vår konge,
du alene har medynk med oss villfarne.
Och min tro och mitt hopp är att ”kongens medynk” även inkluderar broder Judas.
Fundera vidare
Har du erfarenhet av att vara ”rätt person men i fel tid eller på fel plats”?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: om att inte ”tala av sig själv”, utan vad Gud har lärt.
För samhället och världen: om världens ”räddning”.
För mig själv och mina nära: om ”tro”.