Den 17 december (tisdag i tredje adventsveckan): ”Släkten är värst”

19 nov Den 17 december (tisdag i tredje adventsveckan): ”Släkten är värst”

Den 17 december (tisdag i tredje adventsveckan)
Släkten är värst

Första Moseboken 49:2, 8–10
Kom hit och lyss­na, Ja­kobs söner, lyss­na på Is­ra­el, er fa­der. Ju­da, dig pri­sar di­na bröder, du slår di­na fi­en­der på flyk­ten. Din fa­ders söner bu­gar sig för dig. Ett ungt le­jon är Ju­da. Du re­ser dig upp från ditt byte, min son. Han lägger sig ner och vi­lar som ett le­jon, ett le­­jon som ing­en vågar störa. Spi­ran skall förbli hos Ju­da, härs­karsta­ven i hans hand. En gång skall han mot­ta tri­but och fol­ken tving­as till lyd­nad.

Ur Psaltaren 78
Lyssna, mitt folk, till min undervisning, hör vad jag har att säga! Jag vill yppa visdomsord och tyda det förgångna. Vad vi har hört och lärt känna, vad våra fäder berättade för oss, vill vi inte dölja för våra barn. Vi skall berätta för kommande släkten om Herrens ära och hans makt och om de under han gjort Han gav sina bud åt Jakob, stiftade en lag åt Israel, där han befallde våra fäder att undervisa sina barn, så att det blev känt för kom­mande släkten. Och barnen som föddes skulle berätta det för sina barn. De skulle sätta sin lit till Gud och aldrig glömma hans gärningar utan hålla hans bud och inte bli som sina fäder, ett trotsigt och upproriskt släkte, ett opålitligt släkte utan trohet mot Gud. De höll inte fast vid honom, de var inte trogna mot hans förbund. Men han är barm­härtig, han förlåter synder och vill ingens fördärv. Han håller ofta sin vrede tillbaka, lå­ter inte all sin harm bryta fram. Han tänkte på att de bara var människor, en vind som far förbi och är borta.

Matteusevangeliet 1:1–17
Släkt­tav­la för Je­sus Kristus, son av Da­vid, som var son av Ab­ra­ham. Ab­ra­ham var far till Isak, Isak till Ja­kob, Ja­kob till Ju­da och hans bröder, Ju­da till Pe­res och Se­rach, vil­kas mor var Ta­mar, Pe­res till Hes­ron, Hes­ron till Ram, Ram till Am­mi­na­dav, Am­mi­na­dav till Nachs­hon, Nachs­hon till Sal­ma, Sal­ma till Bo­as, vars mor var Rachav, Bo­as till Oved, vars mor var Rut, Oved till Jishaj och Jishaj till Da­vid, ko­nung­en. Da­vid var far till Sa­lo­mo, vars mor var Uri­as hust­ru, Sa­lo­mo till Re­ha­beam, Re­ha­beam till Avia, Avia till Asa, Asa till Jos­ha­fat, Jos­ha­fat till Jo­ram, Jo­ram till Us­sia, Us­sia till Jo­tam, Jo­tam till Ac­has, Ac­has till Hiskia, Hiskia till Ma­nas­se, Ma­nas­se till Amon, Amon till Jo­sia och Jo­sia till Jo­­ja­kin och hans bröder, vid den tid då fol­ket fördes bort till Ba­by­lon. Ef­ter bortföran­det till Ba­by­lon blev Jo­ja­kin far till She­al­ti­el, She­al­ti­el till Se­rub­ba­bel, Se­rub­ba­bel till Avi­hud, Avi­­hud till Elja­kim, Elja­kim till Asor, Asor till Sa­dok, Sa­dok till Akim, Akim till Eli­hud, Eli­hud till Ela­sar, Ela­sar till Mat­tan, Mat­tan till Ja­kob och Ja­kob till Jo­sef, Ma­ri­as man; av hen­­ne föddes Je­sus som kal­las Kristus. An­ta­let släkt­led är alltså: från Ab­ra­ham till Da­vid fjor­­ton led, från Da­vid till fång­en­ska­pen i Ba­by­lon fjor­ton led och från fång­en­ska­pen i Ba­­by­lon till Kristus fjor­ton led.

Studium och reflektion

Från och med idag och fram till jul är evangelieläsningarna häm­tade från be­rät­tel­serna om Jesu födelse i Matteusevangeliet och Lukasevangeliet. Och först ut är Jesu släkttavla enligt Matteus – ett slags snabbkurs i Gamla testamentet!

Jesu släkt kan se vacker och välordnad ut när namnen står snyggt och prydligt uppställda i släkttavlan. Men om vi skulle granska släkt­tavlan mer noggrant är det inte lika vackert.

Här nämns till exempel stamfadern Juda, som fick tvillingarna Peres och Sera med sin svärdotter Tamar. Det är en hiskelig historia, som står i Första Moseboken kapitel 38:

Tamar var först gift med Judas förstfödde son Er. Men Er dog barnlös, utan att läm­na någon arvinge efter sig. Juda stam riskerade därmed att dö ut. Tamar gifte där­för om sig med Ers bror Onan – med förhoppningen att Onan skulle få en son, som i så fall skulle räknas som Ers förstfödde son. Men dessvärre dog även Onan barn­lös.

Då bestämmer sig Tamar för att klä ut sig till en prostituerad och få sin svärfar Juda i säng. Juda ligger med Tamar, utan att han förstår att det är hon. Tamar har näm­ligen ansiktet täckt med en slöja. När Juda senare får höra rykten om att hans svär­­dot­ter har prostituerat sig och blivit gravid, vill han bränna hen­ne på bål – ända tills det går upp för Juda att hon bär på hans barn.

I Jesu släkttavla nämns även kung Davids farfars far, Boas från Betlehem, som fick sonen Oved med moabitskan Rut – trots att det enligt Mose lag var strikt för­bju­det för israeliter att umgås med moabiter. Inga moabiter fick under några som helst om­stän­dig­heter upptas i Israel:

Ingen ammonit eller moabit får någonsin upptas i Herrens för­samling; inte ens deras efterkommande i tionde led får upp­tas där. Ty när ni drog ut ur Egypten kom de er inte till mö­tes med bröd och vatten på vägen, och de lej­de Bileam, Beors son, från Petor i Aram Naharajim, till att förbanna dig. Men Herren, din Gud, ville inte lyssna till Bileam. Her­ren, din Gud, för­vand­lade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig. Så länge du lever skall du aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd. (Femte Moseboken 23:3–6)

I släkttavlan nämns även Salomo som var son till kung David och Batseba – hust­run till Davids hettitiske, och på Davids befallning mördade, officer.

Och här nämns även (och inte minst) den babyloniska fången­ska­pen – den stora na­tionella katastrofen, som enligt de bib­liska för­fattarnas historieuppfattning var re­sultatet av den Davidiska kunga­ättens vanstyre.

…för att nu bara ta några exempel ur den ganska så smutsiga släkt­tavlehögen.

Vid närmare eftertanke är Jesu släkt kanske inte så olik våra egna släkter: en rad män­niskoöden; en blandning av kraftfulla ini­tiativtagande individer och män­niskor som mest är offer för olyck­liga omständigheter; en mix av bra och mindre bra livsval; en historia med stolta släkttraditioner och mörka fa­milje­hem­lig­heter.

Men parallellt med dessa skeenden står Guds löfte och ed: Guds orubbliga löfte till Abraham om omätlig välsignelse; Guds obrytbara ed till kung David om ett ri­ke som består för evigt; Guds försäkran till Israels folk om en Messias – Kristus.

Under historiens gång fanns det hur många omständigheter som helst som som ver­kade sätta Guds löften ur spel; få den gu­dom­li­ga eden annullerad; få Guds ord ogil­tigförklarat. Men kan­ske vill Matteus med den här släkttavlan ändå visa att de gu­domliga löf­tena trots alla ändå kvarstod – inte för att Abraham, Juda, David och de andra som räknas upp i släkt­tavlan alltid gjorde det rätta, eller var särskilt goda, utan för att Gud själv är trofast – nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek.

Och så blir Guds trohet mot sina löften förkroppsligad i Jesus – född under svåra, fat­tiga omständigheter, men ändå löftets och väl­signelsens Konung. Jesus Kristus – lejonet av Juda, och Guds rena lamm.

Fundera vidare

Hur väl känner du din egen familjs historia?

Be med bibeltexten

• För samhället och världen: För alla som lever i fången­skap.
• För församlingen och kyrkan i hela världen: Att allt kyrkan/församlingen gör, säger och är ska leda fram till Kristus.
• För mig själv och mina nära: För svåra, såriga relationer och förhållanden i min egen släkt.