15 apr Den 18 april (skärtorsdagen) ”Det nya förbundet”
Den 18 april (skärtorsdagen)
Det nya förbundet
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
Benämningen skärtorsdag, kommer från ordet skär i betydelsen ”ren”. Namnet ”skärtorsdag” hänger dels ihop med berättelsen om hur Jesus tvättade lärjungarnas fötter; dels med att botgörarna i kyrkan denna dag återupptogs i församlingens fulla gemenskap efter att ha varit exkommunicerade (dvs. inte tillåtits delta i nattvarden) sedan askonsdagen.
På engelska kallas skärtorsdagen ibland Sheer Thursday, men det vanligaste namnet är Maundy Thursday, vilket kommer av latinets Mandatum [Novum] (”ett [nytt] bud”):
Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra.
(Johannesevangeliet 13:34)
Liksom de tre andra evangelisterna i Nya testamentet (Matteus, Markus och Lukas), berättar även Johannes att Jesus natten före sitt lidande var tillsammans med sina lärjungar och att de delade en måltid tillsammans. Men medan Matteus, Markus och Lukas berättar att Jesus då instiftade nattvarden, nämner Johannes ingenting om det.
[En del bibelforskare drar av detta slutsatsen att Johannes inte kände till nattvarden, eller att den åtminstone inte spelade någon större roll i Johanneskretsens församlingsliv. Andra bibelforskare menar däremot att en stor del av Johannesevangeliet i sig är en meditation över just nattvarden, och att undervisningen om nattvarden finns överallt i evangeliet – som t.ex. när Jesus säger att han är ”Livets bröd”.]
Men mycket av det som nattvarden uttrycker – Kristi utgivande kärlek; lärjungarnas gemenskap och samhörighet med Kristus och med varandra – åskådliggörs i Johannesevangeliet genom en helt annan handling än delandet av bröd och vin:
Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. … När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er.
En kan fundera på vad det var som gjorde att större delen av den kristna kyrkan aldrig kom att räkna fotatvagningen som ett sakrament på samma sätt som dopet och nattvarden när nu Jesus i Johannesevangeliet uttryckligen befaller lärjungarna att tvätta varandras fötter. Visserligen praktiserar de större kyrkorna fotatvagning en gång om året, nämligen just på skärtorsdagen, och sjundedagsadventisternas nattvardsfiranden föregås alltid av fotatvagning, men jämfört med nattvarden får man ändå tillstå att Jesu befallning att tvätta varandras fotatvagning har en ganska så undanskymd plats i kristen tro och praktik.
Antagligen är det också rätt och riktigt att det är på det viset. I de allra flesta sammanhang i världen där kristna lever och tror är nämligen en sådan handling som att tvätta någon annans fötter en ganska så obegriplig och konstig handling. Det hör inte till vanligheterna att när man är hembjuden på middag till någon, så är den första som möter en vid dörren en slav som tar av en ens skor och strumpor och tvättar ens fötter.
Men det som ger Jesu handling sådan kraft där vid måltiden strax före påskmåltiden är att det var just så det brukade gå till; att fotatvagning hörde till vardagen; att detta inte var något obegripligt och konstigt som det krävdes långa teologiska utläggningar för att ge något slags betydelse eller motivering till varför kyrkan skulle upprepa denna handling vid sina gudstjänster och sammankomster.
Nej, det var ju just så här det vanligtvis gick till när man var hembjuden till någon på middag – bara det att den här gången inte var någon slav som utförde fotatvagningen på middagsgästerna – utan Mästaren själv. Så ger Jesus ett åskådliggörande exempel om de inbördes förhållandena inom det nya förbund, den nya kärlekspakt, som Gud instiftat; ett enhetsförbund där människor inbjuds att förenas såväl med Kristus, Livets Herre, som med varandra sinsemellan. Och i den undervisning Jesus ger sina lärjungar senare under kvällen (i ett tal som brukar kallas Avskedstalet, Johannesevangeliet kapitel 14–17), jämför Jesus denna sammanfogande enhet mellan dels lärjungarna och Jesus, dels lärjungarna sinsemellan med inget mindre än den totala enhet som råder i evigheters evighet mellan Fadern och Sonen. Och namnet på denna enhet är: Kärlek.
Det är kärleken (en kärlek som inte kommer ur lärjungarna själva, utan som de får ta emot fritt och för intet av Jesus själv) som Jesus uppmanar sina lärjungar att omsätta i praktik när han går runt med tvättfatet där vid måltiden. Just där och då – men i de flesta andra tider och sammanhang ganska sällan – var detta att tvätta varandras fötter ett konkret kärleksuttryck som knappast var obegripligt för någon. (Eller rättare: om det var något som var obegripligt var det inte detta att någon tvättade någon annans fötter, utan att såväl den som utförde den som den som blev betjänad gjorde det utan någon som helst hänsyn till social status.) Men i de flesta andra tider och sammanhang är allt utom begripligt, och Jesus var ute efter var ju att lärjungarna skulle göra något som faktiskt gick att förstå:
Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.
Behovet av fotatvagningar har möjligen minskat drastiskt sedan bibelns tid, men behovet av konkreta kärlekshandlingar har för den skulle definitivt inte minskat.
Fundera vidare
Vilka konkreta uttryck för kärlek tycker du tydliggör kristet lärjungaskap i vår egen tid?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: att ”göra så som Jesus har gjort”
För samhället och världen: för alla som saknar rent vatten.
För mig själv och mina nära: om ”gemenskap med Jesus”.