19 nov Den 19 december (torsdag i tredje adventsveckan): ”Skillnader och likheter”
Den 19 december (torsdag i tredje adventsveckan)
Skillnader och likheter
Domarboken 13:2–7, 24–25a
Det fanns en man i Sora som var av danitisk släkt och hette Manoach. Hans hustru var ofruktsam och hade inga barn. Herrens ängel visade sig för henne och sade: ”Du är ofruktsam och har inga barn, men du kommer att bli havande och föda en son. Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent. Du skall bli havande och föda en son. Ingen rakkniv får någonsin vidröra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse från filisteerna.” Kvinnan gick till sin man och berättade: ”Det kom en gudsman till mig, han såg ut som Guds ängel och fyllde mig med bävan. Jag frågade inte varifrån han kom, och han talade inte om vad han hette. Han sade: Du kommer att bli havande och föda en son. Du får inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.” Kvinnan födde en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom.Ur Psaltaren 71
Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning. Ja, du är min klippa och min borg. Befria mig, Gud, ur de ondas grepp, rädda mig undan gudlösa våldsmän. Du är mitt hopp, o Herre, min Gud, min trygghet ända från min ungdom. Från min första stund har du varit mitt stöd, från moderlivet min styrka, jag sjunger ständigt ditt lov. Jag vill besjunga dina storverk, Herre, min Gud, den trofasthet som endast du kan visa. Gud, från min ungdom har du fostrat mig, och ännu förkunnar jag dina under.Lukasevangeliet 1:15–25
På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet. De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. Men ängeln sade till honom: ”Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.” Sakarias sade till ängeln: ”Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.” Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.” Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. När han kom ut kunde han inte tala med dem, och de förstod att han hade haft en syn i templet. Han måste göra tecken åt dem, och han förblev stum. När dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem. Efter en tid blev hans hustru Elisabet havande, och i fem månader höll hon sig i avskildhet. Hon sade till sig själv: ”Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.”
Studium och reflektion
I tisdags och onsdags följde vi berättelsen om Jesu födelse enligt Matteusevangeliet. Idag påbörjar vi läsningen av den version av julberättelsen som finns i Lukasevangeliet. I den versionen får vi även höra om Johannes döparens födelse.
Idag handlar evangelietexten alltså om hur Herrens ängel blev sänd till den gamle prästen Sakarias i Jerusalems tempel för att bebåda Johannes födelse – liksom ängeln lite senare i Lukasevangeliet sänds till ”en ung flicka i staden Nasaret i Galileen” för att bebåda Jesu födelse.
Genom att lägga upp sin berättelse på det sättet, antyder evangelisten Lukas ett mönster och ett budskap som går genom hela Lukasevangeliet (och även sträcker sig in i Lukas andra bok, Apostlagärningarna). I både Lukas och Apostlagärningarna använder sig Lukas påfallande ofta av såväl parallell- som kontrastberättelser:
I dagens evangelietext berättar Lukas om en gammal man (Sakarias), och något kapitel senare berättar han en liknande berättelse om en ung flicka (Maria).
När Jesus senare bärs fram av sina föräldrar i templet kallar profeten Symeon Jesus för dels uppenbarelsens ljus för hedningarna (dvs. de icke-judiska folken), dels härligheten för Israel [dvs. det judiska folket].
På ett annat ställe berättar Lukas att Jesus uppmanade ”en uppsatt person” att sälja allt och dela ut åt de fattiga, varpå personen blev bedrövad, ”för han var mycket rik”. Och senare uppmärksammar Jesus en utblottad änka som ”gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på”.
Det är som att Lukas med sådana här (mer eller mindre tydliga) paralleller och/eller kontraster vill få sina läsare att förstå att budskapet om Jesus rör alla – oavsett kön, klass eller etnisk tillhörighet – och att det kräver något slags respons av mottagarna.
Sakarias beskrivs alltså som en gammal man, medan Maria beskrivs som en ung flicka. Båda får ta emot ett änglabudskap, men de skiljer sig åt i hur de svarar på budskapet:
Sakarias frågar hur han kan vara säker på att det ängeln säger är sant (”Hur skall jag få visshet om detta?”). Även Maria ställer en hur-fråga, men den handlar mer om hur Gud ska gå till väga, och hon avslutar med: ”Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt.” (Däremot reagerar Sakarias hustru, Elisabet, på ett sätt som liknar Marias reaktion. Elisabet säger: ”Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.”, liksom Maria senare säger: ”Gud, min frälsare … har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.”)
Men även Johannes och Jesus både liknar och skiljer sig åt i Lukasevangeliet. Johannes beskrivs i Lukasevangeliet som en nasir. Ordet betyder ”helgad”, och avsåg personer som för en längre eller kortare tid levde som ett slags munkar eller eremiter helt inriktade på Gud, eller ett särskilt uppdrag från Gud. Reglerna för nasirer finns i Fjärde Moseboken kapitel 6:
Om någon, man eller kvinna, avlägger ett högtidligt löfte om att avskilja sig som nasir åt Herren, skall han avhålla sig från vin och starka drycker och får inte smaka ättika gjord på sådana drycker. Han får inte dricka någon dryck av druvor och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torkade. Så länge hans nasirtid varar får han inte äta någonting som kommer från vinstocken, inte ens kärnor och skal. Så länge nasirlöftet gäller får ingen rakkniv vidröra hans huvud. Han skall vara helig och låta håret växa fritt tills hans tid som Herrens nasir är fullbordad. Så länge han är Herrens nasir får han inte komma nära något lik. Inte ens om det är hans far eller mor, bror eller syster som har dött, får han bli oren för deras skull, ty hans huvud bär tecknet på att han är sin Guds nasir. Så länge han är nasir är han helgad åt Herren.
Likt Simson i dagens text från Domarboken var Johannes döparen ett slags nasir redan från moderlivet. Därmed verkar Jesu och Johannes skilt sig åt ganska ordentligt vad gäller livsstil. Likväl förenades de i det budskap de genom sina vitt skilda livsstilar försökte få fram och gestalta, nämligen: Guds frälsning.
Men människor verkar ha en enastående förmåga att hitta anledningar till att anse sig inte behöva lyssna. Och senare i Lukasevangeliet säger Jesus:
Vad skall jag då jämföra detta släktes människor med? Vad liknar de? De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: ”Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte gråta.” Johannes döparen har kommit, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ”Han är besatt.” Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och då säger ni: ”Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.”
Det verkar alltså som att det alltid går att hitta anledningar till att avvisa Guds goda budskap, evangeliet. Men kanske kan det även alltid finns anledning att faktiskt ta det till sig!
Fundera vidare
Vad kan det finnas för anledning för dig att ta till dig Guds evangelium idag?
Be med bibeltexten
- För samhället och världen: För föräldrar och barn vars hjärtan är vända bort från varandra.
- För församlingen och kyrkan i hela världen: Om ande och kraft.
- För mig själv och mina nära: Att få ro att lita på att min bön har blivit hörd.