12 mar Den 21 mars (torsdag i andra fasteveckan) ”Liv, ljus och Ande”
Den 21 mars (torsdag i andra fasteveckan)
Liv, ljus och Ande
Dagens bibeltext
Andra Korinthierbrevet 3:7–4:14
Studium och reflektion
I gårdagens bibeltext skrev Paulus att det var Gud som hade gett honom förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund:
Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand. Nej, min förmåga kommer från Gud.
Kanske anspelar Paulus på berättelsen om när Mose blev kallad av Gud att bli ledare för israeliterna och befria dem från fångenskapen i Egypten. Först hade Mose kommit med invändningar:
”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.” Herren svarade: ”Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.”
Liksom Mose inte hade någon annan kompetens att leda israeliterna än den förmåga Gud skänkte honom som en nåd, har inte heller Paulus någon annan kompetens för att utföra sin tjänst.
I den här avdelningen av Andra Korinthierbrevet behandlar Paulus just likheter och skillnader mellan å ena sidan Moses kallelse som tjänare av det förbund Gud ingick med israeliterna på Sinai berg och å andra sidan Paulus kallelse som tjänare åt ett nytt förbund.
Något som är fascinerande med Andra Korinthierbrevet (men ärligt talat också kan vara ganska snårigt att följa) är hur Paulus låter en tanke eller ett tema utvecklas till ett annat tema:
I början av Andra Korinthierbrevet nämner t.ex. Paulus det skarpa brev han tidigare hade skrivit till församlingen. Församlingen hade (även om de blivit bedrövade) tagit till sig förmaningarna som stod i brevet och ställt saker och ting till rätta. Paulus berömmer dem nu för deras sätt att handskas med den svåra situationen som hade uppkommit i församlingen, och använder en lite lustig bild:
De är själva ”ett brev från Kristus” som alla kan läsa. Det är inte i första hand vad Paulus formulerade i sitt skarpa förmaningsbrev som är berömvärt, utan att de tog till sig det han skrev och kom att handla rätt och riktigt. Därmed är själva församlingen det enda ”rekommendationsbrev” han vill åberopa.
Detta ”brev”, säger Paulus, är inte skrivet med bläck, utan med Ande. Och det är inte heller skrivet på stentavlor, utan i församlingsmedlemmarnas hjärtan. Här anknyter Paulus till en profetia i Jeremias bok:
Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: ”Lär känna Herren”, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.
Det är detta som nu sker hos de kristna i Korinth. Tidigare hade Gud nedtecknat sin lag och vilja med bokstäver på stentavlor. Nu skriver Gud sin lag med levande Ande direkt i människors hjärtan.
Och Paulus får vara med som en tjänare av detta nya. Jämfört med det som nu sker – denna Andens livgivande tjänst – kan det förhållande som tidigare rådde kallas ”dödens tjänst”. Inte för att det gamla förhållandet var fel eller inte hade sin ”härlighet” och sitt värde, men jämfört med Andens liv kan precis allt annat (hur härligt och värdefullt det än må vara) kallas ”död”.
Men så mitt i alltihop: den stora paradoxen. Det är inte i första hand genom ett till synes lyckat och framgångsrikt liv som Paulus vittnar om hoppet om att få uppstå tillsammans med Kristus till evigt härlighetsliv, utan – tvärtom – genom ett liv präglat av förföljelse och lidande. Å ena sidan säger Paulus att det fantastiska hoppet redan har börjat uppfyllas; å andra sidan verkar det mesta som syns tala emot detta hopp.
I gårdagens text skrev Paulus om hur Gud med sin Ande skriver det nya förbundets livgivande ord ”i hjärtat”. I dagens text går Paulus ett steg längre: En helt ny skapelse har nu tagit sin början ”i hjärtat”.
Först beskriver Paulus två slags gudomliga förbund (dels det förbund som Gud slöt genom Mose då Gud skrev sitt ord med ”döda bokstäver” på stentavlor; dels det nya förbundet som innebär att Gud skriver sitt ord med levande Ande i människors hjärtan). Paulus konstaterar att de döda bokstävernas härlighet är begränsad, medan levande Ande är evig.
Sedan blir Paulus ännu djärvare, och går över till att tala om två slags skapelser; två slags universa. Mot den hittills kända skapelsen ställer han den framtida och totalt annorlunda, nya skapelsen.
Hela bibeln inleds med skapelseberättelsen:
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. … Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att det var gott.
Denna skapelse, som funnits sedan begynnelsen, är god och har sin härlighet, men Paulus konstaterar att den likväl är förgänglig och övergående (och dessutom till råga på allt är underlagd ”denna världens gud”, dvs. djävulen). Men nu har Gud redan låtit en helt ny, och evigt bestående, skapelse ta sin början – ”i hjärtat”. Gud, som i den gamla skapelsens begynnelse sade ”Ljus, bli till”, har nu ”lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida ditt ljus.”
Enligt Paulus började den nya skapelsen när Kristus uppstod från de döda. Det som skedde vid Kristi uppståndelse var ännu mer kraftfullt än när Gud i begynnelsen sade ”Ljus, bli till”, och Paulus blev själv en del av den nya skapelsen när han mötte den uppståndne Kristus och tog emot honom.
Den nya skapelsens ljus är ”en väldig kraft”. Den nya skapelsen är för Paulus en minst lika sann realitet som den pågående, gamla skapelsen runtomkring oss – även om denna kraft än så länge bärs ”i lerkärl” (dvs. i ansättelse, rådvillhet, förföljelse, nedslagenhet…) fram till uppväckelsen på den yttersta dagen.
Fundera vidare
Vad hoppas du på?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Om ”stor frimodighet” och en ”trosviss ande”.
För samhället och världen: För alla som upplever sig ”kringrända”, ”rådlösa”, ”övergivna” och ”förlorade”.
För mig själv och mina nära: Att ”inte ge upp”.