12 mar Den 22 mars (fredag i andra fasteveckan) ”Påklädning pågår”
Den 22 mars (fredag i andra fasteveckan)
Påklädning pågår
Dagens bibeltext
Andra Korinthierbrevet 4:15–5:10
Studium och reflektion
Allt detta [dvs. alla de bekymmer och vedermödor som Paulus genomlider] sker för er skull [dvs. för att församlingen ska både växa och bli allt mer grundad i tron på Jesus].
Paulus är alltså här inne på samma tanke som den han beskrev redan i inledningen till Andra Korinthierbrevet:
Har vi det svårt, är det för er tröst och frälsning. Blir vi tröstade, är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära samma lidanden som vi själva. … En dödsdom har vi alltid haft inom oss, för att vi inte skulle förlita oss på oss själva utan på den Gud som uppväcker de döda. … Till honom står vårt hopp, han skall rädda oss. Och ni skall hjälpa till med er bön för oss, så at det blir många som tackar Gud för den nåd vi får genom mångas medverkan.
Det finns i världen gott om meningslöst lidande. Ja, kanske rentav det mesta lidandet är just meningslöst. Taget för sig självt är också de lidanden och vedermödor som Paulus fick utstå en del av meningslösheten i tillvaron.
Det finns – taget för sig självt – inget gott med allt det onda Paulus drabbades av. Men för honom finns det inte längre något som är ”taget för sig självt”! Paulus (liksom hela Guds församling) är nämligen – i hoppet – redan ”i Kristus” och lever ”i tro” – en förtröstan på att allt, precis allt, måste leda till frälsningen. Det innebär inte att det onda blir mindre ont, men att till och med det onda tvingas, så att säga, gå livets ärende.
Andra Korinthierbrevet är fullt av paradoxer, och i dagens text finns en kraftfull sådan. Paulus kallar den obevekliga döden för ett ”avklädande”. Bland grekerna fanns uppfattningen att det var en befrielse för själen att bli av med kroppen, men för judar – och däribland också Paulus – vilka hade en holistisk människosyn, innebär en tillvaro utan kroppen knappast en befrielse, utan ett onaturligt, konstlat tillstånd.
En människa utan kropp är ”naken”. Hon är berövad en väsentlig del av sin personlighet – sitt ”jag”. Men så kommer paradoxen: För en kristen blir döden (när den betraktas ur evighetens synvinkel, om än inte ur tidens synvinkel) inte ett avklädande, utan ett påklädande.
Redan i Första Korinthierbrevet hade Paulus undervisat församlingen om detta:
Vad jag nu säger er är ett mysterium: vi skall inte alla dö, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty den kommer att ljuda, och då uppstår de döda i oförgänglig gestalt, och vi förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen. Död, var är din seger? Död, var är din udd? Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.
”Gud själv har skapat oss just för detta”. Detta är den nya och helt annorlunda skapelsen, som enligt Paulus började i och med Kristi uppståndelse från de döda.
Det är det nya livet och den nya skapelsen som redan här och nu är en verksam, påtaglig och sann realitet i de troendes hjärtan – även om denna nya skapelse än så länge måste förvaras ”i lerkärl”, liksom människan (vilken alltifrån den gamla skapelsens begynnelse, då Gud skapade henne ”av jord från marken”), är just ”lerkärl”.
Kanske kan vi säga att den nya, hela och fullkomliga skapelsen i Kristus, här i tiden ännu förvaras inuti den gamla skapelsens bräcklighet. Den nya skapelsen är enligt Paulus inte desto mindre redan en verklighet i de troendes hjärtan – där är påklädandets ögonblick, som kyrkan ännu väntar på och ropar av längtan efter, redan i gång.
Och vid tidens slut, när allt det gamla, förgängliga har upphört, ska den nya skapelsen bli den enda verkligheten i ett evigt ”nu”. Vi blir iklädda Kristus helt och fullt, och ”det som är dödligt uppslukas av livet”.
Fundera vidare
Vad tänker du om döden?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Om ”gott mod”.
För samhället och världen: Att ”nåden skall nå alltfler”.
För mig själv och mina nära: Om att få leva i ”överflödande tacksamhet”.