14 mar Den 26 mars (tisdag i tredje fasteveckan) ”Allt efter förmåga”
Den 26 mars (tisdag i tredje fasteveckan)
Allt efter förmåga
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
Det kan verka som om Paulus helt plötsligt byter spår i sitt brev när han nu börjar skriva om en insamling. Men kanske ska det snarare ses som en praktisk konsekvens av det Paulus hittills har ägnat sitt brev till Korinthierförsamlingen åt: Gud är verksam i deras ”hjärtan”.
Tidigare i brevet skrev Paulus att det är i församlingsmedlemmarnas hjärtan som Guds förbundskontrakt med dem har nedtecknats med levande Ande, och gör dem själva till ”ett brev från Kristus”.
Det är också i hjärtat som den nya skapelsen – som kyrkan ständigt ”ropar efter i sin längtan” – redan är en realitet i och med att Gud har upplyst det genom sin Ande med det levande, nyskapande ordet om Kristi uppståndelse från de döda.
”Hjärtat” är enligt bibliskt språkbruk inte bara platsen för känslolivet, utan även för tanke- och viljeförmågan. När Paulus därför vädjade till församlingen att de skulle ge rum för honom i sina hjärtan, såsom hans hjärta stod öppet för dem, handlade det om något mer än att de bara skulle känna för varandra, utan att Korinthierförsamlingens medlemmar också skulle se och bejaka att de och Paulus är indragna i samma sändning i världen; att de är involverade i en gemensam mission.
Och i Paulus missionsverksamhet ingick det att – förutom att sprida evangeliet bland icke-judarna (med bibelns språkbruk: ”de oomskurna”, ”folken”, ”hedningarna” eller ”grekerna”) – administrera en insamling av ekonomiska medel till församlingen i Jerusalem, ”Moderförsamlingen”.
I Galaterbrevet berättar Paulus hur Jerusalemförsamlingen hade bekräftat Paulus och hans följeslagares kallelse att sprida evangeliet bland hedningarna på samma sätt som Jerusalemförsamlingens ledare hade fått kallelsen att sprida evangeliet bland judarna. Paulus skriver:
De [dvs. Jerusalemförsamlingens ledare] räckte mig och Barnabas [en av Paulus följeslagare] handen som tecken på vår samhörighet. Vi skulle gå ut till hedningarna och de till de omskurna.
Och så tillägger han:
Dock skulle vi tänka på deras fattiga, och det har jag verkligen lagt mig vinn om.
Insamlingen till Jerusalemförsamlingen (i dagens text kallad ”de heliga”) var ett synligt, konkret uttryck för samhörigheten inom Jesusrörelsen – den rörelse som, med början i Jerusalem, nu spreds över världen. I Andra Korinthierbrevets kontext blir insamlingen också ett konkret uttryck för den tanke som går som en röd tråd genom hela brevet och som Paulus nämner redan i brevets inledande rader, nämligen att dela både lidande och tröst:
Vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud … tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt.
Redan i Första Korinthierbrevet hade Paulus skrivit om de nådegåvor som fanns och brukades i församlingen i Korinth. Här nämner Paulus återigen några av dessa nådegåvor som flödade över i församlingen: tro, tal, kunskap och hängivenhet. I Första Korinthierbrevet hade Paulus uppmanat dem:
Sök vinna de andliga gåvorna, helst gåvan att profetera.
Nu uppmanar han dem att också söka vinna och ge prov på en annan nådegåva, nämligen frikostighetens och generositetens nådegåva.
Nådegåvorna är inte till för att blåsa upp sig själv, utan för att bygga upp församlingsgemenskapen och stärka denna gemenskap i tron, hoppet och kärleken. Nådegåvorna ska användas så att de främjar den gemensamma omsorgen och ansvaret för varandra i församlingen. När Paulus undervisade om nådegåvorna i Första Korinthierbrevet skrev han bland annat:
Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. … Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många. … Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. … Sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra. Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. … Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken. Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna … Men allt skall syfta till att bygga upp.
”Hednaförsamlingarnas” [dvs. de församlingar som, liksom församlingen i Korinth, till största del bestod av icke-judar] insamling till Jerusalemförsamlingen visade att den kristna gemenskapen var större än bara den lilla lokala gruppen. Omsorgen och det gemensamma ansvaret inbegrep också trossyskon som korinthierna aldrig ens hade träffat, och som delvis stod i annan tradition än de själva, men som likväl var i behov av deras stöd och tröst.
Fundera vidare
Kan du komma på något tillfälle i ditt liv då du har känt det som en nåd/gåva att få ge?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: För de kristna i Jerusalem och det heliga landet.
För samhället och världen: Om ”jämvikt”; en rättvis fördelning av resurser.
För mig själv och mina nära: Om ”god vilja” och ”äkthet i kärleken”, uttryckt i praktisk handling.