18 mar Den 27 mars (onsdag i tredje fasteveckan) ”Glada givare”
Den 27 mars (onsdag i tredje fasteveckan)
Glada givare
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
När Paulus skriver Andra Korinthierbrevet befinner han sig någonstans i provinsen Makedonien – kanske i dess huvudstad Filippi. Nu skriver han till de kristna i Korinth (som låg i provinsen Achaia) att han inför de makedoniska församlingarna har lyft fram dem som föredömen när det gällde organiseringen av insamlingen till Jerusalemförsamlingen.
Av Första Korinthierbrevet vet vi att det fanns en del ganska rika medlemmar i församlingen i Korinth, men att det också fanns de i församlingen som var mindre bemedlade – fattiga som knappt hade mat för dagen. I Första Korinthierbrevet går Paulus dessutom hårt åt församlingens rika (dvs. de var ”rika” jämfört med de allra fattigaste). Han anklagar dem för att de är skyldiga till att några av de fattigaste församlingsmedlemmarna hade blivit sjuka och till och med avlidit – troligen av svält. Genom att försumma ansvaret för församlingens fattiga hade de ”syndat mot Herrens kropp”. Paulus uppmanar dem att fortsättningsvis ordna församlingens måltidssammankomster [det vi idag kallar nattvarden var på den här tiden en riktig måltid] på ett sådant sätt att de rika avstår en del av sin mat, så att de fattiga kan få äta sig mätta.
Kanske hade församlingen tagit till sig av det som Paulus hade påtalat för dem i Första Korinthierbrevet, och gjort de justeringar i församlingsverksamheten som var nödvändiga för att de fattigas behov skulle tillgodoses, för enligt dagens bibeltext verkar de nu ha fått upp ögonen inte bara för den ömsesidiga omsorgen i den lokala församlingsgruppen, utan även för sitt ansvar för de Jesustroende långt borta i Judeen.
I och för sig var detta något som Paulus hade skrivit om redan i det första brevet: att de (förutom att ordna sina sammankomster så att de fattiga i den egna församlingen kunde äta sig mätta) skulle samla in pengar till Jerusalemförsamlingen:
När det gäller insamlingen till de heliga [dvs. församlingen i Jerusalem] skall ni följa de anvisningar jag har gett församlingarna i Galatien. Dagen efter sabbaten [dvs. på söndagen när församlingen höll sammankomst] skall var och en regelbundet lägga undan vad han har råd med, så att inte insamlingen börjar först när jag kommer. När jag väl är hos er skall jag förse dem som ni finner lämpliga med brev och skicka dem till Jerusalem med er gåva.
I det svåra valet mellan att ”ta hand om sina egna” och att ”tänka på andra” skulle de alltså helt enkelt välja både-och! ”Ni … kan ge i överflöd till varje gott ändamål.”
I dagens bibeltext påstår Paulus dessutom att ett frikostigt förhållningssätt är en ”bekännelse till Kristi evangelium”. Församlingens kollekt till den fattiga Jerusalemförsamlingen är alltså en trosbekännelse i handling som väcker tacksamhet till Gud. Något provocerande avslutar Paulus dessutom avsnittet om insamlingen med att inte tacka församlingsmedlemmarna för vad de ger, utan Gud som gett dem gåvan att ge.
Fundera vidare:
När kände du senast glädje i att få ge? Vad var det i givandet som gjorde dig glad?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Om ”pålitlighet”.
För samhället och världen: För de fattiga.
För mig själv och mina nära: Om ”frikostighet”.