Den 3 december (tisdag i första adventsveckan): ”Skenet bedrar”

19 nov Den 3 december (tisdag i första adventsveckan): ”Skenet bedrar”

Den 3 december (tisdag i första adventsveckan)
Skenet bedrar

Jesaja 11:1–10
En gren skall växa ur Jishajs av­hugg­na stam, ett skott skall skju­ta upp ur hans rot. Han är fylld av Her­rens an­de, vis­he­tens och in­sik­tens an­de, klok­he­tens och kraf­tens an­de, kun­­ska­pens och gudsfruk­tans an­de. Han dömer in­te ef­ter ske­net, ski­par in­te rätt ef­ter ryk­­ten. Rätt­vist dömer han de sva­ga, med oväld ski­par han rätt åt de fat­ti­ga i lan­det. Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg, de on­das liv blåses ut av hans tal. Rätt­vi­san är hans bälte, tro­he­ten bär han kring li­vet. Då skall vargen bo med lam­met, pan­tern lig­­ga vid kil­ling­ens si­da. Kalv och le­jon går i bet och en li­ten poj­ke val­lar dem. Kon och björ­nen be­tar till­sam­mans, de­ras ung­ar lig­­ger si­da vid si­da. Le­jo­net äter hö som ox­en. Späd­bar­net le­ker vid or­mens håla, ett barn stic­ker han­den i kobrans bo. Ing­en­stans på mitt he­li­ga berg skall ske nå­got ont el­ler vrångt, ty kun­skap om Her­ren skall upp­fyl­la lan­­det, lik­som ha­vet är fyllt av vat­ten. Den da­gen skall fol­ken söka sig till Jishajs rot, till ho­nom som står som ett fält­tec­ken för al­la folk, och plat­sen där han tro­nar skall bli ärad.

Ur Psaltaren 72
Gud, ge kungen dina lagar, kungasonen din rättvisa ordning, så att han rättrådigt dö­mer ditt folk och låter dina betryckta få sin rätt. Låt rättvisa grönska i alla hans dagar och fred och välgång råda, tills ingen måne lyser mer. Må han härska från hav till hav, från flo­den till världens ände. Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper. Han förbarmar sig över de svaga och fattiga, räddar de fat­tigas liv. Må hans namn leva för alltid, föras vidare så länge solen lyser. Den som välsignar skall nämna hans namn, alla folk skall prisa honom lycklig.

Lukasevangeliet 10:21–24
I samma stund fylldes Jesus med jub­lan­de glädje ge­nom den he­li­ga an­den och sa­de: ”Jag pri­­sar dig, fa­der, him­lens och jor­dens her­re, för att du har dolt det­ta för de lär­da och klo­­ka och up­pen­ba­rat det för dem som är som barn. Ja, fa­der, så har du bestämt. Allt har min fa­der anförtrott åt mig. Ing­en vet vem So­nen är, ut­om Fa­­dern, och ing­en vet vem Fa­dern är, ut­om So­nen och den som So­nen vill up­pen­­ba­ra det för.” Se­dan vände han sig till lärjung­ar­na och sa­de en­bart till dem: ”Sa­­li­ga de ögon som ser vad ni ser. Jag sä­ger er: många pro­fe­ter och kung­ar har ve­­lat se vad ni ser, men fick in­te se det, och ve­­lat höra det ni hör, men fick in­te höra det.”

 

Studium och reflektion

Det finns en känd julpsalm som i den gamla psalmboken började:

Det är en ros utsprungen av Jesse rot och stam
Av fädren re’n besjungen, den står i tiden fram.

…och i vår nuvarande psalmbok:

Det är en ros utsprungen av Davids rot och stam,
av fäderna besjungen, en ros i Juda land.

Jesse (Jishaj) var kung Davids far. I Första Samuelsboken berättas det att Gud sän­de pro­feten Samuel till Jishaj som bodde i den lilla byn Betlehem i Juda bergs­bygd, för att smörja en av Jishais söner till kung. (Uppdraget behövde utföras i största hem­lighet, eftersom riket egentligen redan hade en kung: Saul.)

När Samuel fick se Jishajs äldste son – Eliav – var han över­ty­gad om att denne var den utvalde. Men Gud sa till Samuel:

Fäst dig inte vid hans utseende och hans resliga gestalt – honom har jag förkastat. Herren ser med andra ögon än människor: människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.

Son efter son steg fram inför Samuel. Men det var inte någon av dem som Gud hade utsett till att bli kung. Efter att den sjunde sonen hade ratats sade Samuel till Jishaj:

”Är detta alla dina söner?” – ”Nej”, svarade Jishaj, ”den yngste är kvar, men han är ute och vallar fåren.” Då sade Samuel: ”Skicka efter honom, vi går inte vår väg förrän han har kommit.” Jishaj lät hämta honom, och han var ljus och ståt­lig och hade vackra ögon. Och Herren sade: ”Han är det, honom skall du smörja.” Samuel tog då oljehornet och smor­de honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens ande föll över David och var sedan alltid med honom.

Tanken på att Gud och hans Smorde (hebreiska: Messias; grekiska: Kristus) ser ”med andra ögon”, åter­­kom­mer i dagens bibeltexter:

Han dömer in­te ef­ter ske­net, ski­par in­te rätt ef­ter ryk­ten.

Du har dolt det­ta för de lärda och kloka och up­pen­ba­rat det för dem som är som barn.

Det som får Jesus att här brista ut i jubel är att han tänker på att hans lärjungar har sina namn skrivna i livets bok – de är tryggt och evigt bevarade av Gud själv. För egen del var lär­jungarna mest imponerade över alla de storslagna kraftgärningar de hade utfört på den missions­resa som Jesus hade sänt dem på, och som de nu hade återvänt ifrån. Men Jesus hade bemött deras entusiasm med orden:

”Gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upp­tecknade i himlen.” I samma stund fylldes han med jublande glädje genom den heliga anden…

Jesus prisar sin himmelske Fader för att denne har skänkt hans lärjungar ett slags barnslig vishet; ett slags barnaskapets kunskap – dold för de lärda och kloka.

Vad är det för märklig vishet? Kanske är den inte särskilt märklig alls. Kanske är den så enkel och självklar så att minsta barn kan förstå den: Att inte döma efter skenet; att inte skipa rätt efter rykten… Profeten Jesaja kallar detta för ”kunskap om Herren”.

Men vi vill kanske att denna gudomliga kunskap hellre ska vara något svårt; något krång­ligt; ett svårgenomträngligt regelverk med tusentals undantagsregler som ger oss mängder av tillfällen att faktiskt döma människor efter skenet; efter rykten och fördomar? Men den kung ”av Jesse rot och stam”, som vi under adventstiden be­reder oss för att ta emot, ger oss inte minsta tillstymmelse för några sådana un­­dan­tag från himmelrikets lag. Tvärtom. Han säger:

Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt däröver kommer från det onda. (Matt 5:37).

Älska era fiender och be för dem som förföljer er. (Matt 5:44).

Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet.  Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.  På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna. (Matt 22:37-40)

Fundera vidare

Finns det tillfällen då du har dömt andra efter skenet? Finns det tillfällen då du upplever att du själv har blivit (be)dömd efter skenet?

Be med bibeltexten

• För samhället och världen: Om rätt åt de fattiga i landet.
• För församlingen och kyrkan i hela världen: Om mer av vis­he­tens, in­sik­tens, klok­he­tens, kraf­tens, kun­ska­pens och guds­fruk­tans an­de.
• För mig själv och mina nära: Om anledning till jublande glädje.