26 mar Den 4 april (torsdag i fjärde fasteveckan) ”Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen”
Den 4 april (torsdag i fjärde fasteveckan)
Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
Hittills har Jakob betonat att en persons handlingar är det tydligaste uttrycket för vad den personligen egentligen tror (eller inte tror). Nu fortsätter Jakob med att säga att tron även visar sig i talet – och att tal och handling behöver stämma överens.
Men när Jakob nu lyfter fram talet som uttryck för tron (eller otron), tänker han inte i första hand på dogmatiskt korrekt formulerade trosbekännelser, utan på hur man talar om och till andra människor.
Redan tidigare i brevet skrev Jakob:
Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala, sen till vrede.
Nu utvecklar han detta, och är tydligt rotad i den främreorientaliska vishetstraditionen:
Den talträngde undgår inte synd,
klok den som tyglar sin tunga.
(Ordspråksboken 10:19)Den som vaktar sin tunga räddar livet,
den lösmynte råkar i fördärvet.
(Ordspråksboken 13:3)Tungan har makt över liv och död,
de som kan tygla den får njuta dess frukt.
(Ordspråksboken 18:21)Lik en galning som skickar i väg
bränder och pilar och död
är den som lurar sin vän
och sedan säger: Jag skämtade bara!
När veden är slut slocknar elden,
när baktalaren gått dör grälet ut.
Kol för glöden, ved för elden
och en grälmakare för att striden skall flamma.
Baktalarens ord är som läckerheter,
de slinker ner i människans inre.
Som glasyr över lera
är smicker på tungan och ondska i hjärtat.
Ovännen har hycklande ord på läpparna,
i sitt inre gömmer han svek.
Han talar så vackert, men tro honom inte!
Sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.
Han kan förställa sig och dölja sitt hat,
men hans ondska skall bli uppenbar för alla.
Den som gräver en grop faller själv däri,
den som vältrar upp en sten får den över sig.
Lögnaren hatar dem han skadar,
smickraren vållar fördärv.
(Ordspråksboken 26:18–28)Bättre halka på golvet än slinta med tungan;
så kommer de onda hastigt på fall.
(Jesus Syraks vishet 20:18)Andra pratar vitt och brett,
men de visa väger sina ord på våg.
Dårens tanke styrs av tungan,
den vises tunga tyglas av tanken.
(Jesus Syraks vishet 21:25–26)Varje handling börjar med ord,
och varje företag inleds med rådslag.
Tecken på hjärtats föränderlighet
är fyra ting som kommer därifrån:
gott och ont, liv och död,
men den ständige härskaren över dem är tungan.
(Jesus Syraks vishet 37:16–18)
I den bibliska tankevärlden är det talade ordet något mer än bara ljud. Ord är ett slags verksam handling. Paradexemplet är när Gud i Första Mosebokens första kapitel skapar världen genom att tala. Människan kan visserligen inte skapa himmel och jord med sina ord, men likväl är även de ord som människor yttrar (och Jakob påminner ju i dagens bibeltext att människorna är skapade till Guds avbilder) kraftfulla verktyg – till att bygga upp, riva ner, befästa, förändra…
Men det handlar enligt Jakob knappast om att det skulle finnas någon inneboende magi i orden. I gårdagens bibeltext framkom det tydligt att det inte räcker att bara säga till de nödställda: ”Hålla er varma och ät er mätta”, om man inte också är beredd att göra något åt deras situation.
Inte minst förflugna ord kan vålla stor skada. Frasen ”Håll er mätta” kan vara ett sådant förfluget ord om man bara säger det utan att egentligen mena det, och som då mest blir ett hån mot de människor som redan har det svårt.
Men även ord uttalade i vredesmod skadar, och det är framför allt det Jakob uppehåller sig vid i dagens bibeltext – liksom vid uppblossade stridigheter i gemenskapen, där orden kan bli rena mordvapen.
Och här frågar Jakob (retoriskt) om inte sådana stridigheter i själva verket beror på de konflikter och tvehågsenhet de har inom dem själva, var och en. Skryt, självhävdelse och förtal blir då ett sätt att försöka flytta fokus bort från ens egna, inre konflikter. Men ett sådant tillvägagångssätt är ett demoniskt självbedrägeri. Den medicin Jakob ordinerar är istället:
Böj er under Gud. Stå emot djävulen. Närma er Gud.
Det är knappast en slump att Jakob nämner djävulen just i detta sammanhang. ”Djävul” (på grekiska: diabolos) betyder ”någon som förtalar”, ”kastar omkring”, ”ärekränker”, ”anklagar”. När Jakob beskriver dåligt, föraktfullt och stridslystet tal som mord och krigsföring med djävulskt ursprung kommer han faktiskt nära Johannesevangeliet, i vilket Jesus säger om djävulen:
Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader.
Att ”stå emot djävulen och närma sig Gud” handlar just här alltså inte om att lovsjunga ännu mer (om man samtidigt ändå visar att man egentligen inte tror på den man föreställer sig att man ärar med lovsången, genom att okväda och förbanna de människor som Gud har format till bilder av sig själv)
…eller att be mer (om man egentligen inte tror på den Gud man ber till – den Gud som sagt att man ska älska Gud över allt annat och sin medmänniska som sig själv, utan brukar bönen som ett medel att ”bara tillfredsställa sina begär” och de facto gör sig själv viktigare än både Gud och medmänniskorna),
…eller att läsa bibeln mer (om man genom sitt tal och sina handlingar avslöjar att man egentligen håller den för ”tomma ord”):
Nej, att ”stå emot djävulen och närma sig Gud” innebär väl här rätt och slätt:
Tänk först och tala sedan – om det du var på väg att säga är bra att säga.
För om inte: håll tyst.
Fundera vidare
Stämmer ditt sätt att tala med vad du tror (eller vill tro) på?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: För kyrkans lärare.
För samhället och världen: För dem som drabbats av ont förtal.
För mig själv och mina nära: Att ”inte döma min nästa”.