03 mar Den 6 mars (askonsdagen) ”Bön och fasta”
Den 6 mars: askonsdagen
Bön och fasta
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
Idag börjar fastetiden som pågår fram till festernas fest: påsken. För den som vill kan fastetiden få vara en tid för eftertanke. Vad är viktigt i livet? Hur vill jag gestalta min tro? Hur vill jag leva mitt liv?
Dagens namn – askonsdagen – kommer från seden att få sin panna tecknad med ett kors av aska – som ett tecken på ånger och bot, men också som en påminnelse om att hela ens liv är inneslutet i Guds nåd, kärlek, försoning och beskydd.
Det första du kanske tänker på när du hör ordet ”fasta”, är att det handlar om att avstå från mat, men nuförtiden brukar många använda fastetiden till att istället (eller också) avstå från något annat: Kanske godis, alkohol, sociala medier, eller vad det nu kan vara som upptar ens tid, uppmärksamhet eller pengar – och låta den tiden, uppmärksamheten eller pengarna komma andra till del.
Kanske är det nu du ska passa på att ringa den där vännen som du inte har hört av dig till på länge. Eller avstå något biobesök och istället ge pengarna till de fattiga eller till något välgörande ändamål. Eller kanske ta en liten stund varje dag och ha den där personliga andakten som annars aldrig ”hinns med”.
I år inbjuder Equmeniakyrkan dessutom till ”klimatfasta”. Jag återkommer till den i en av andakterna om någon dag, men du kan läsa mer om klimatfastan på Equmeniakyrkans hemsida.
Hur och om man vill fasta (och i så fall från vad) är upp till var och en. Det är inget att basunera ut till kreti och pleti; inget att göra någon stor affär av. Och det handlar inte om att skaffa pluspoäng vare sig hos Gud eller hos andra människor. Den föreslagna evangelieläsningen på askonsdagen är ju rentav en berättelse som handlar om att Jesus och hans lärjungar inte fastade!
Vi kan förstå att de skriftlärda i den här berättelsen undrade vad Jesus egentligen var för slags andlig ledare, och om inte hans efterföljare tog lite väl lätt på religionen. Men de fastor som diskuteras i dagens bibeltext är inte de bestämda fastedagar som var föreskrivna i Moses lag. Med största sannolikhet höll Jesus och hans lärjungar dem (som t.ex. den högtidliga fastan på den heliga försoningsdagen Yom Kippur), liksom de följde alla andra bud som stod i Guds ord.
Det som diskuteras i denna berättelse är istället andra, kompletterande fromhetsövningar som hade växt fram och utvecklats under historiens lopp. Dessa andliga uttryck och fromhetsövningar hade sedan kommit att uppfattas som norm för hur en rabbi och hans lärjungar förväntades agera och bete sig.
Jesus vänder sig inte emot dessa av traditionen påbjudna andliga övningar i sig, men sätter in dem i ett vidare sammanhang: Med Jesus har det kommit en ny tid, där det som tidigare har uppfattats som det givna och självklara inte nödvändigtvis längre gäller. ”Nytt vin skall hällas i nya säckar.”
Så länge Jesus är mitt ibland dem är det helt enkelt inte läge för fasta och försakelse, utan för fest och glädje. I och med Jesu framträdande mitt ibland dem har de nämligen fått en försmak av Guds rike – den stora bröllops- och glädjefesten där Gud är allt, överallt.
Men det är just en försmak. Snart skulle nämligen den tid komma då brudgummen (dvs. Jesus) skulle tas ifrån dem. Så pekar dagens bibeltext fram mot händelserna på långfredagen, då Jesus dog på korset och rycktes bort från de levandes land. Men texten pekar också fram mot den kämpande kyrkans tid – alltså hela den långa tiden mellan Kristi himmelsfärd och hans återkomst i härlighet.
Detta att himmelriket bröt in i och med Jesu framträdande på jorden, men att kyrkan fortfarande väntar, längtar, hoppas och ber att riket skall komma, brukar sammanfattas med orden: ”Guds rike är här – men ännu inte.”
Fram till det fullkomliga förverkligandet av himmelriket lever Jesu lärjungar på jorden så att säga i två tidsåldrar samtidigt:
De lever i den gamla, trötta tidsåldern, i vilken Anden suckar och ropar inom Jesu lärjungar om skapelsens befrielse, och skärper deras blick till att se att allt inte står rätt till – Andens ordlösa suckande som driver Jesu lärjungar till förbön, försakelse, uppoffring, kamp, diakoni, evangelisation och motstånd mot världens orättvisor och orättfärdigheter – kort sagt att med ord och handling älska världen tillbaka hem till Gud.
Men samtidigt lever Jesu lärjungar redan i den nya tidsåldern, vilken de bekänner som ett faktum bland annat genom att komma samman på söndagen för att fira Kristi uppståndelse och det nya livets realiteter (inte minst i nattvardens firande av Kristi närvaro när Jesu lärjungar redan nu ”smakar den måltid de fattigas hoppas”).
Så frågan är: Uttrycks den kristna tron bäst genom fasta eller fest?
Kanske det bästa svaret är: Både-och!
Fundera vidare
Om du skulle bestämma dig för att fasta från något fram till påsk; vad skulle det i så fall vara?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Om att rätt och ärligt kunna gestalta Kristi närvaro i världen.
För samhället och världen: Om generositet och tolerans mot människor som skiljer sig från normen.
För mig själv och mina nära: Om god balans mellan nytt och gammalt.