07 apr Den 8 april (måndag i femte fasteveckan) ”Vad Jesus inte gör med den tynande lågan”
Den 8 april (måndag i femte fasteveckan)
Vad Jesus inte gör med den tynande lågan
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
De närmaste dagarna kommer andakterna att utgå från några texter i profeten Jesajas bok som brukar kallas ”sångerna om Herrens tjänare”.
Den bok som bär Jesajas namn har en lång och komplicerad tillkomsthistoria. De flesta forskare menar att boken skrevs och bearbetades under en tidsperiod av ca 300 år innan den fick sin färdiga form. Jesajaboken behandlar ämnen och händelser från 700–400-talet f.Kr.
Profeten Jesaja levde i Jerusalem, huvudstaden i Juda rike, på 700-talet f.Kr. Han verkade i ca 40 år. Den mäktigaste stormakten (och det farligaste hotet) i området var Assyrien.
Den första delen av Jesajaboken (kapitel 1–39) innehåller många varningsord riktade mot Judas kungar och invånare. Inte minst kritiseras de för skriande orättvisor. Jesaja uppmanar dem att vända om från sitt onda leverne, annars kommer riket att gå under.
I den andra delen av boken (kapitel 40–55) är tonen en annan. Juda hade nu verkligen drabbats av en katastrof: Babylonierna (som hade efterträtt assyrierna som stormakt) hade intagit Juda rike, satt templet i brand, förstört Jerusalem till grunden och fört bort folket i fångenskap. I fångenskapen drabbas folket av tvivel och missmod. Men om bokens första del i huvudsak bestod av varningar och domsord, innehåller den här delen av boken istället ord av tröst och hopp, och talar om ett återvändande till Juda och en ny, ljus framtid.
Den tredje delen berör händelser och sammanhang efter återvändandet. Perserna (som hade tagit över rollen som stormakt efter babylonierna) hade tillåtit judarna att återvända till sitt land och bygga upp Jerusalem och dess tempel igen. I den här delen av boken blandas varningar med mer hoppfulla ord. Även om glädjen och tacksamheten var stor över återvändandet, fanns det en märkbar tendens att falla tillbaka i det gamla levnadsmönstret med orättvisor och annan orättfärdighet igen.
Forskarna är tämligen överens om att det bara är den första delen som härrör från Jesaja. Den andra delen tänker man sig är skriven av anonym profet som man gett det påhittade namnet Deutrojesaja (”den andra Jesaja”), och den tredje delen av ytterligare en profet, eller grupp av profeter, som man kallar Triotjesaja (”den tredje Jesaja”). För att komplicera det ytterligare har troligtvis även den äldsta delen försetts med tillägg och bearbetningar.
Alla sångerna om Herrens tjänare finns i den andra delen av boken – alltså den del som framför allt förmedlar tröst och hopp.
I sångerna nämns Herrens tjänare aldrig vid namn, så vi vet inte vem författaren själv avsåg – eller om det ens är en och samma tjänare i alla sånger. Däremot används begreppet också i många andra texter i Jesajabokens andra del. I en del av dessa texter är det profeten själv som kallas Herrens tjänare; i andra texter är det inte ens en person som är tjänaren, utan en grupp – t.ex. Israels folk, eller en viss grupp av folket.
Tolkningen av sångerna måste inte ens ha varit desamma av den som först yttrade dem, som av dem som senare nedtecknade dem, eller av dem som gjorde den slutgiltiga redigeringen av Jesajaboken. Och inte heller av dem som först började betrakta Jesajas bok som helig skrift och tog in den i bibeln.
Profeterna talade i första hand alltid till sin egen samtid. I de fall deras ord rörde framtiden, var det nästan alltid även då ett budskap till deras egen samtid. Men anledningen till att deras ord även kom att tecknas ned (och ibland skedde det ganska lång tid efter att orden först hade yttrats av profeten) var för att man uppfattade att de fortfarande hade aktualitet – även om tiden och sammanhanget nu var annorlunda. Därmed kunde nya tolkningar läggas till den ursprungliga betydelsen.
Dagens text, den första sången, består av två delar – och det är inte säkert att de båda delarna yttrades av profeten vid ett och samma tillfälle, än mindre att tjänaren är samma person i de två delarna.
I den första delen (vers 1–4) kan det handla om en profet (men i så fall en mycket lågmäld sådan, som inte ropar, utan talar lågmält), men tjänaren i den andra delen (vers 5–9) skulle rentav kunna vara perserkungen Kyros II. Det var Kyros II som hade beslutat att de deporterade folken (däribland Juda) skulle få lämna fångenskapen och återvända till sina gamla hemländer. I en text i Jesajabokens andra del kallas Kyros II till och med för Herrens smorde (dvs. Messias):
Så säger Herren till sin smorde,
till Kyros, vars högra hand han har fattat
för att lägga folken under honom
och beröva kungarna deras svärd,
för att dörrarna skall öppnas för honom
och inga portar förbli stängda:
Jag går framför dig och jämnar ut bergen,
kopparportarna krossar jag,
järnbommarna slår jag sönder.
Jag ger dig skatter, dolda i mörkret,
gömda rikedomar,
för att du skall inse att jag är Herren,
att han som gett dig ditt namn är Israels Gud.
För min tjänare Jakobs skull,
för Israel, min utvalde,
har jag gett dig ditt namn, ditt hedersnamn,
fastän du inte känner mig.
Jag är Herren, ingen annan finns,
ingen är Gud utom jag.
Jag rustar dig till strid,
fastän du inte känner mig,
för att alla i öst och i väst skall inse
att det inte finns någon mer än jag.
Jag är Herren, ingen annan finns.
Jag ger ljus och skapar mörker,
jag bringar lycka och skapar ofärd.
Jag, Herren, gör allt detta.
Må det flöda från himlen därovan,
må rättfärdighet strömma ur molnen.
Må jorden öppna sig,
räddningen spira
och rättfärdigheten slå ut i blom.
Jag, Herren, har skapat det.
(Jesaja 45:1–8)
Men Nya testamentets författare använder ganska entydigt Jesajabokens texter om Herrens tjänare om Jesus. Till exempel citerar evangelisten Matteus den första delen av dagens bibeltext, och Matteus låter Herrens tjänare syfta på Jesus:
Jesus kom till deras synagoga. Där fanns en man med en förtvinad hand. De frågade Jesus: ”Är det tillåtet att bota på sabbaten?” De ville ha något att anklaga honom för. Han svarade: ”Om någon av er har ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa. Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.” Sedan sade han till mannen: ”Håll fram din hand.” Han höll fram den, och den blev lika frisk som den andra. Fariseerna gick då ut och överlade om hur de skulle röja Jesus ur vägen.
Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.
(Matteusevangeliet 12:9–21)
På flera ställen i sin bok om Jesus skriver Matteus att Jesus sade eller gjorde något ”för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas”, följt av ett citat. Med dessa reflektionscitat vill Matteus visa sin judiska läsekrets att Jesus verkligen är Guds Messias, befriarkungen, som de längtade efter och som de heliga skrifterna förutsagt.
Men flera av Matteus reflektionscitat är texter som inte brukade uppfattas som Messias-texter; som inte hörde till de gängse uppfattningarna om hur Messias skulle vara. Den Messias som Matteus presenterar i sitt evangelium är en Messias som, trots att han är befriarkung med gudomligt uppdrag att befria folket från allt förtryck, avstår från att bruka våld och som inte bryter det knäckta strået eller släcker den tynande lågan.
Matteus hävdar att Jesus är en sann Messias helt i enlighet med Skriftens ord – om än inte i enlighet med fariseernas och andras gängse tolkning av Skriftens ord. Frågan var om dessa var beredda att själva ompröva sina invanda tolkningar – eller om de tolkningarna var viktigare för dem än det underbara som just nu höll på att uppfyllas mitt framför ögonen på dem.
Kanske är det så att det egentligen går att försvara precis vad som helst med hjälp av bibeln. Måtte vi i så fall inte försvara fel saker.
Fundera vidare
Håller du med om att ”det egentligen går att försvara precis vad som helst med hjälp av bibeln”?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: att ”öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset, ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret”.
För samhället och världen: att rätten ska föras ”till seger på jorden”.
För mig själv och mina nära: att Gud ”tar dig vid handen och skyddar dig”.