05 mar Den 9 mars (lördagen efter askonsdagen) ”Vila i din väntan”
Den 9 mars: lördagen efter askonsdagen
Vila i din väntan
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
I den här texten möter vi återigen talet fyrtio. Gud hade genom Mose befriat israeliterna från fångenskapen och träldomen i Egypten. Nu hade de kommit till berget Sinai (i vissa bibeltexter kallas berget Horeb), där Gud skulle ingå förbund med dem; göra dem till ett heligt folk och ge dem sitt ord.
Redan när Mose hade varit en fredlös före detta egyptisk prins och tvingats leva i landsflykt som fåraherde, hade Mose besökt Sinai/Horeb. Det var där Gud hade uppenbarat sig för honom; avslöjat sitt heliga namn för honom och sagt att han skulle gå tillbaka till Egypten för att leda de hebreiska slavarna ut i frihet. Och som ett tecken på att Gud verkligen var den Gud utgav sig för var, lovade Gud att Mose och israeliterna efter befrielsen skulle komma hit till Sinai för att hålla gudstjänst.
En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. … Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer. Nu har israeliternas klagorop nått mig, och jag har själv sett hur egypterna plågar och förtrycker dem. Så gå nu: jag sänder dig till farao, och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.” Mose invände: ”Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?” Gud svarade: ”Jag skall vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg.”
Och nu var de alltså här. Israeliternas ledare Mose går upp på berget och stannar där hos Gud i fyrtio dagar och fyrtio nätter (enligt några av bibelns redogörelser för den här händelsen fastade Mose dessutom under dessa fyrtio dygn).
Under tiden hinner israeliterna, som väntar nedanför berget, bli både oroliga och otåliga. Otåligheten leder till att israeliterna bestämmer sig för att konstruera en egen gud – en tjurkalv av guld. Sedan tar det en ände med förskräckelse…
Det finns en fin detalj i det här textsammanhanget. Först låter berättaren oss få lyssna till Guds samtal med Mose under de fyrtio dygnen uppe på berget. Därefter tar berättaren med oss ner till israeliterna, när de i sin otålighet konstruerar avguden. Så som berättelsen är ordnad i Andra Moseboken, är det sista Gud säger – precis innan scenen byts från det gudomliga samtalet på berget till israeliternas otålighet nere i dalen – att de skulle vila:
Israeliterna skall hålla sabbaten; de skall iaktta den genom alla släktled som en förbundsplikt för alla tider. Den är ett evigt tecken som förenar mig och israeliterna, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde dagen vilade han och hämtade andan.
Att våga vila och tillåta sig att hämta andan kan ibland vara det svåraste som finns – särskilt under tider av oro, bekymmer eller otålighet. Svårt, men livsnödvändigt.
Fundera vidare
Vad kan jag göra för att kunna prioritera vila även när jag känner mig stressad eller otålig?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Om lyhördhet för Guds tilltal.
För samhället och världen: För myndigheters och institutioners bemötanden, så att människor vågar ”vända sig till dem” med sina ärenden.
För mig själv och mina nära: Om att tydligare få erfara Guds närvaro (eller rentav: ”Guds härlighet”) på de platser och sammanhang jag befinner mig.