26 mar Noli me tangere – en påskdagspredikan
Predikan av Stefan Albinsson i Norrmalmskyrkan den 9 april 2023
Påskdagen: Kristus är uppstånden
Johannesevangeliet 20:1–18
Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen.
Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna?” Hon svarade: ”De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: ”Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” Jesus sade till henne: ”Maria.” Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader.”
Om fyrtio dagar (om Herren dröjer och vi får leva) firar vi Kristi himmelsfärds dag. Det är evangelisten Lukas som i sin bok Apostlagärningarna berättar att fyrtio dagar efter sin uppståndelse från de döda fördes Jesus upp i himlen och försvann från lärjungarnas åsyn i ett moln. Men i Johannesevangeliet, som vi har läst ur här i dag, berättas det inte om någon himmelsfärd på det sätt som det gör hos Lukas. I Johannesevangeliet läser vi om ett ”uppstigande till fadern”, men Johannes beskriver det på ett annat sätt än Lukas gör, eller han beskriver det inte alls – eller snarare: Johannes beskrivning får vi söka mellan raderna.
Den uppståndne Jesus hade sagt till Maria från Magdala: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” Och Maria gick då och talade om för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Men när vi ses här igen i kyrkan nästa söndag (om Herren dröjer och vi får leva), kommer vi i gudstjänsten att läsa om vad som hände bara en vecka efter att Maria hade sett den uppståndne i trädgården och han hade sagt till henne: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader.”
Och det vi då kommer att läsa är att då var alla lärjungar samlade, och även aposteln Tomas som av någon anledning hade hållit sig borta tidigare. Och då visar sig Jesus för dem och han säger åt Tomas att röra vid honom.
Så först säger Jesus till Maria: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader.” Och bara en vecka senare blir Tomas uttryckligen ombedd av Jesus att röra vid honom. Så vad har hänt däremellan?
Jo däremellan har Maria sökt upp lärjungarna där de i sin sorg och rädsla satt gömda och instängda i ett rum någonstans. Hon har berättat för dem om sitt möte med den uppståndne. De har då själva fått se Jesus (när de inte vågade komma ut, gick Jesus helt sonika in till dem) som tillsagt dem frid/fred och de har fyllts av Andens livgivande vind.
Det som alltså har hänt är att en gemenskap har börjat ta form: en mänsklig (eller vi kanske rentav kan våga kalla det för en gudamänsklig) gemenskap av vittnesbörd, tillit, frid och helig Ande.
Det som evangelisten berättade om att Jesu mor och Den lärjunge Jesus älskade fick erfara redan på Golgota, när de i Jesu sista levnadsstund tog emot varandra som familj och Jesus sade att det är fullbordat, böjde ner sitt huvud och överlämnade sin ande (till Gud? Ja, säkerligen, men också till den nybildade familjen vid korsets fot), det började nu också bli verklighet för Maria från Magdala, apostlarna och alla andra som befann sig inne i det stängda rummet: en mänsklig gemenskap av vittnesbörd, tillit, frid och helig Ande.
Och om det inte är denna process, detta formande av en Jesusgemenskap, som enligt Johannesevangeliet är Jesu ”uppstigande till Fadern”, vad kan det i så fall annars vara?
Nej, jag tror att det är just detta som Johannes menar är hur Jesus går hem till Gud. Jag tror att det är just detta som Johannes menar är Jesu uppstigande till Fadern, Jag tänker att det är så han menar att Jesus går och bereder plats för sina lärjungar i sin faders många rum. Det sker genom att Maria från Magdala går och berättar för dem som Jesus kallade sina bröder om vad hon har sett och hört och upplevt, så att en ny gemenskap kan formas av människor som till slut vågar komma ut ur sitt tillslutna rum och föra vittnesbördet, tilliten, friden och Anden vidare ut i en värld som behöver just samhörighet, vittnesbörd, tillit, frid och Ande.
Jesu uppstigande till Fadern är kanske inte mer magiskt eller mystiskt än att det handlar om formandet av denna nya gudamänskliga tillitsgemenskap, och ändå är det väl det mest förunderliga som finns! Och någonstans i detta gudamänskliga himmelsfärdsskeende finns också du och jag (ja, också vi som är här och firar Kristi uppståndelses fest i kyrkan dag, liksom människor som aldrig för sitt liv ens skulle komma på tanken att sätta sin fot i någon kyrka), indragna i den freds- och tillitsprocess som igångsattes av honom som sa att han ska dra alla till sig (Johannesevangeliet 12:32).