Möte med Jesus – en predikan om kallelsen till Guds rike

11 jun Möte med Jesus – en predikan om kallelsen till Guds rike

Predikan av Elisabet Ravelojaona i Norrmalmskyrkan den 9 juni 2013
Andra söndagen efter trefaldighet: Kallelsen till Guds rike

Johannesevangeliet 1:35-46
Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: ”Där är Guds lamm.” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” Han sade: ”Följ med och se!” De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” (det betyder Kristus). Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas” (det betyder Petrus).

Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: ”Följ mig!” Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippos träffade Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” Filippos svarade: ”Följ med och se!”

Möte med Jesus

I dagens evangelietext möter vi fem män som på olika sätt kommer i kontakt med Jesus. En bild för att våra vägar genom livet och hur vi möter tron, kan se helt olika ut.

Vi möter två av Johannes Döparens lärjungar, Andreas och en person som inte namngivs. Traditionen säger att det är Johannesevangeliets författare. De två har valt att följa en radikal ledare, som utmanar sin omgivning till omvändelse. Något hos den profeten och i deras egna liv, har fått dem att stanna upp och byta riktning i livet. Nu står de och samtalar när Johannes pekar ut Jesus för dem. ”Där är Guds lamm.” Det får dem att lämna Johannes och söka upp Jesus.

Jesus märker att de följer efter honom, vänder sig om och frågar: ”Vad vill ni?” En fråga som andas något djupare: Är du bara allmänt nyfikenhet, eller söker du något mer? Männens följdfråga är samtidigt ett svar: ”Rabbi, var bor du?”  Det uttrycker en bekräftelse av hur de ser på honom och en beredskap att vilja följa med under en längre tid. Jesus svarar: ”Följ med och se!” Också det enkla svaret innehåller ett tydligt budskap. Om du verkligen vill veta vem jag är, är det bäst att du följer med. Ett muntligt svar räcker inte för att förstå. Det är genom att se, bli berörd och delaktig som frågan får ett svar. Ordet se, syftar inte bara på att bokstavligen se med egna ögon, utan också på att få kunskap, att förstå eller i alla fall ana på en djupare nivå vem Jesus är. Det tycks räcka med en dag tillsammans med Jesus för att övertyga Andreas om att detta är viktigt och värt att satsa på. Han söker upp sin bror Simon och ber honom komma med för att bli presenterad.

Dagen därpå rör sig Jesus ute bland folk igen och det tycks vara en tillfällighet att han, bröderna och Filippos möts. Däremot är inte Filippos svår att övertyga om att Jesus är en speciell person. Filippos och bröderna Andreas och Simon är från samma stad och känner till varandra sedan tidigare. Filippos i sin tur hämtar Natanael. Kanske är de vänner, eller arbetskamrater. Natanael är mer av en skeptiker och inte lika lättövertalad som de andra. Han undrar om något gott kan komma från Nasaret. En oansenlig plats, inte känd för vare sig det ena eller det andra.

Att se Jesus och bli sedd

Det som övertygar Natanael om att Jesus är värd att lära känna är Jesus sätt att bemöta honom. ”Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.” (1). Jesus såg honom inte bara som person utan för den individ han var. ”En sann israelit, en som är utan svek.” Något i mötet dem emellan får Natanael att känna förtroende för Jesus. Får honom att känna sig sedd. Något som är grunden i de möten vi gör som leder till en djupare vänskap. Vi längtar alla efter att bli sedda och bekräftade. Sedda och respekterade. Sedda och älskade, för dem vi är. Om vi känner oss respekterade och mötta på djupet så kan en tillit börja byggas.

Fem män och olika sätt att möta Jesus. Natanael med en viss skepsis, som jag tänker är sund. Det finns många som drar i oss och som utger sig för att komma med svar på än det ena än det andra. Budskap bombarderar oss från alla möjliga håll. Det finns all anledning att ifrågasätta och framförallt känna efter om det vi möter känns okej. Det kan krävas ett visst mod. Andreas och den vi inte vet namnet på tycks ha varit sökare redan innan de mötte Jesus. De hade lockats av Johannes Döparens radikala budskap och stod så pass nära honom att de lyssnade då han skickade dem vidare till Jesus.

Men oavsett hur de kommit i kontakt med Jesus så får de alla samma uppmaning; ”Följ med och se!” Jesus kräver inte någon trosbekännelse av dem då de möts första gången. Han förhör dem inte om deras bakgrund och tidigare erfarenheter, inte om deras tro, livsstil, eller ens hemförhållanden. Han säger bara: ”Följ med och se!” Jag tänker att det är den bästa pedagogiken av alla. Genom att leva tillsammans skapas relationer. Det är i vardagen Jesus undervisar och förklarar vem han är själv och vem Gud är, genom sitt sätt att vara och hur han möter människor och deras behov. Det sker både under och mirakel i Jesus närhet, men det är aldrig något övergrepp. Gång på gång ser vi i evangeliets texter hur han möter människor och frågar dem; ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”. Han tar aldrig något för givet. Han omyndigförklarar aldrig någon. Tvärtom, så möter han dem som samhället i övrigt ser ned på, med respekt. Varje människa är värdefull i hans ögon.

Paulus uttrycker det som att Gud valde det som av andra sågs som dåraktigt och svagt. I mötet och umgänget med Jesus blir det svaga starkt, fullt av vishet och helighet (2). Jag tänker återigen att det handlar om att bli bekräftad. Jesus möter människor och hjälper dem att skala av yttre krav och bilder, för att bli vad de har potential att bli. Men det finns en viktig skillnad i det Jesus gör och det som en personlig coach gör. Jesus möter inte bara den enskilda individen. Han placerar individen i ett sammanhang och för människor tillsammans. Det är inte den enskilde som ska vara stark och kunna allt. Tvärtom är det en poäng med att vi alla är olika, med olika gåvor och förmågor. De gåvor människan utrustats med är till för att bygga upp gemenskapen. Paulus återkommer ofta till det i sin undervisning. Kanske för att det är så mänskligt att glömma bort den viktiga detaljen, att vi behöver varandra. Han använder bilden av kroppen där alla delar är lika viktiga (3).

Dela berättelser och erfarenheter

Uppmaningen att följa med och se, är fortfarande lika viktig. Det är bara så vi kan lära oss vad tro är och vem Jesus är. Först genom andras berättelser och erfarenheter och därefter genom att själva få göra egna erfarenheter både tillsammans med andra och på egen hand. Men för att det ska kunna ske krävs att vi har modet att dela med oss av oss själva. Att vi vågar berätta både om vår tro och vårt tvivel. Att vi tillsammans samtalar om vad vår tro betyder i vår vardag. Hur tron och Jesus får utrymme i mitt liv och om/hur de spelar roll. För mig själv har sådana samtal alltid varit viktiga. När vi faktiskt vågar dela viktiga frågor kring livet med varandra, men också de där vardagliga spörsmålen i vardagen så känner jag hur det griper tag i mig. Jag blir berörd. För mig hör allt ihop. Min tro berör sådant som hur jag ska hantera konflikten på jobbet, 4-åringens kris eller min förälders åldrande, lika mycket som mina tankar kring födelse och död.

Vem är Jesus för mig och för dig? Uppfattar vi honom på olika sätt? Ja, det gör vi och därför behöver vi samtala om det. Ibland bär vi med oss erfarenheter som blir till hinder för oss att se Jesus. Vi kan ha varit med om situationer som skrämt oss eller gjort oss illa. Saker som skett och gjorts i Jesus namn. Vi kan bära på andras bilder och våra egna förutfattade meningar. En del av oss bär på bilden av en dömande Gud, andra om en förlåtande och fridfull Gud. Åter andra ser Jesus som en lärare, eller healer, som bror eller medvandrare. Som ouppnåelig eller nära. Ingen av oss har hela bilden och jag tror att våra bilder mår bra av att mötas, stötas och konfronteras med varandra. Där finns alltid något vi inte kan greppa. Jesus och Gud är alltid större än det vi har ord för. Johannes Döparen sa; ”Mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig.” (4).

Leva i relation

Den viktigaste frågan i allt detta handlar om relation. Att följa Jesus handlar om att leva i relation med Jesus och med andra lärjungar. Ordet lärjunge är något jag tror att vi skulle behöva återupptäcka vad det står för. Att vara lärjunge är att leva i en ständig process av lärande. Det innebär att vi aldrig blir färdiga. Jag tycker Tranströmer fångar det som bra i sin dikt ”Romanska bågar”. ”Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt. Du blir aldrig färdig och det är som det skall.” Att bli kristen handlar inte om att ta ställning till en idé. Det handlar om att slå följe med Jesus. Det kan kräva ett visst mod. Att slå följa med Jesus på allvar kan föra oss till situationer vi annars inte skulle ha valt. Det kan utmana oss i det som är vår trygghetszon. Men i backspegeln får vi ofta upptäcka att det har gjort oss gott och att det hjälpt oss att utvecklas.

Till Natanael, skeptikern, sa Jesus; ”Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.” Sannerligen jag säger er; ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen.” (5). Jesus knyter an till den gammaltestamentliga bilden där Jakob drömmer om en stege som bli en länk mellan himlen och jorden (6). Nu behöver det inte längre stanna vid en dröm. Jesus är länken mellan himmel och jord, länken mellan Gud och människa (7). ”Vi har fått smaka Herrens godhet!” som författaren av Petrusbrevet uttrycker det (8).

Följ med och se!