25 mar ”How Do You Solve a Problem like Maria?” – en predikan på jungfru Marie bebådelsedag
Predikan av Stefan Albinsson i Norrmalmskyrkan den 25 mars 2012
Jungfru Marie bebådelsedag: Guds mäktiga verk
Jesaja 7:10–14
Herren till Achas: ”Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.” Men Achas svarade: ”Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov.” Då sade Jesaja: ”Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’.”
Lukasevangeliet 1:26–38
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.
Så var det åter dags för den här dagen i kyrkoåret som vi är nog ganska många predikanter som kan känna oss lite förlägna inför: jungfru Marie bebådelsedag. Det där med att jungfrun Maria nåddes av budet från himlen om att hon skulle föda Guds son, det där med jungfrufödelsen, vad ska man egentligen göra av det, och hur relevant är det egentligen för oss 2000-talsmänniskor?
Och förresten, hur viktig och framträdande är den där så kallade jungfrufödelsen ens i Bibeln egentligen? Det stora flertalet av Nya testamentets olika författare skriver inte en rad om att Jesus var jungfrufödd. Det behöver ju i och för sig inte betyda att dessa författare inte kände till det eller inte trodde på det, men om de gjorde det verkar de inte ha tyckt att den var så mycket att göra teologi av, i alla fall inte om man jämför med den andra stora utomförklarliga händelsen i Jesu liv – hans uppståndelse från de döda. Den händelsen återkommer gång på gång på gång i Nya testamentets texter. Men att han skulle ha varit född av en jungfru som inte haft sex med någon man – det ordas det inte särskilt mycket. I de brev som finns bevarade av Paulus – inte en rad om detta. Inte heller i de brev som bär Petrus eller Jakobs eller Johannes eller Judas namn; inget i brevet till hebreerna, inget i Apostlagärningarna och inget i Uppenbarelseboken.
Men hur är det då med evangelierna; de böcker som berättar berättelsen om Jesu liv? Det äldsta evangeliet, Markus evangelium, nämner varken något om hur Jesus blev till som människa eller något om hans barndom över huvud taget. Det gör inte heller det yngsta evangeliet i Nya testamentet, Johannesevangeliet. Johannes skriver visserligen om en födelse genom Anden som sker utan någon mans medverkan – men det är en beskrivning av hur en människa blir kristen (Johannesevangeliet 1:12–13; 3:5–8), och de flesta kristna jag känner, och som alltså med Johannesevangeliets definition är Guds barn, har högst konkreta, jordiska både fäder och mödrar. Om någon kristen skulle vara jungfrufödd är det i så fall mer än jag känner till.
I Nya testamentet är det bara Matteusevangeliet som uttryckligen säger att Jesus var jungfrufödd (Matteusevangeliet 1:18–25), och så möjligen Lukas i den berättelse som vi har läst här i kyrkan idag.
Men hur tydligt är det där i Lukasevangeliet egentligen? Maria frågar ängeln Gabriel hur det ska gå till att hon ska föda Guds son, hon som är jungfru och inte har någon man. Och Gabriel svarar: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.”
Om vi inte även hade haft Matteusevangeliets berättelse om Jesu tillblivelse, där det alltså uttryckligen står att Jesus föddes av en jungfru, så är jag inte så säker på att vi omedelbart skulle tycka att det är just det Gabriel säger till henne också i Lukas berättelse. Om vi bara hade haft Lukas skildring av bebådelsen så skulle vi kanske snarare läsa den här dialogen mellan Gabriel och Maria som att Gabriel undviker att svara rätt ut på Marias fråga på hur hon ska kunna bli med barn om hon aldrig har haft någon man. Den himmelska budbäraren Gabriel verkar vara mindre intresserad av att förklara för vår fru om huruvida Gud eventuellt kan tänka sig att göra ett undantag för henne från regeln om blommor och bin.
Gabriels ärende är framför allt att berätta att det barn Maria ska föda ska kallas heligt och Guds son; och det är därför den heliga Anden ska komma över Maria och den Högstes kraft ska vila över henne. Den heliga Andens närvaro i den här berättelsen handlar alltså i första hand om vad detta ska vara för ett slags barn: ”Heligt och Guds son”, snarare än hur barnet rent faktiskt ska bli till.
Enligt kristen tro har Kristus varit Guds son i all evighet. Berättelsen om bebådelsen handlar om att Guds son blivit människa. Det anstötliga i berättelserna om bebådelsen och Jesu födelse är inte huruvida Jesus föddes av en jungfru eller inte, utan att evigheten har trätt in i tiden, och att den som är evig har delat våra livsvillkor.
Jag säger inte att Jesus inte var född av en jungfru. I alla fall enligt Matteusevangeliet var det ju så, och för egen del kan jag kan nöja mig med det och bekänna mig till en tro som säger att det var så det var. Men ibland möter jag en uppfattning om jungfrufödseln som visserligen kan vara klädd i de mest ortodoxa, rättrogna kläder man kan tänka sig, men som under dessa kläder i själva verket döljer en ganska så horribel gudsbild.
Ibland säger man att de här berättelserna i Matteus och Lukas stämmer in på föreställningar som var ganska vanliga i den antika mytologin – nämligen att gudarna kom ner till jorden titt som tätt och gjorde kvinnor med barn. Men om det är i den traditionen vi ska förstå jungfrufödelsen, vad är det i så fall fråga om? Ett slags kosmisk våldtäkt. Och vem är Gud i så fall? Den yttersta alfahannen. Och vad för ordningar i samhället bekräftar den här historien då? Maria som den passiva, lydiga unga tjejen i en värld där männen alltid får sin vilja igenom. Just så har den här berättelsen använts gång på gång genom historien. Men jag tror att detta går stick i stäv med vad den här berättelsen vill säga.
För det första: Huruvida någon man var inblandad i Jesu tillkomst eller inte gör varken från eller till i frågan om Jesus är helig och Guds son eller inte. Även koranen menar att Jesus var jungfrufödd, men menar samtidigt att det är en hädelse att påstå att Jesus är Gud son (koranen 19:16–22, 35). Markusevangeliets huvudbudskap däremot är just att Jesus är Guds son, men det budskapet lyckas Markus framföra utan att ha med en enda liten rad om att Jesus skulle vara jungfrufödd. För Markus är i stället det yttersta beviset på att Jesus är Guds son att han dör för världens skull (Markusevangeliet 1:1; 15:37–38). Där finner vi Gud – inte på en upphöjd tron i en avlägsen himmel, utan i skammen och förnedringen på ett kors.
För det andra: Om vi nu påstår att Jesu mor var Maria men att Jesu far varken var Josef eller någon annan man – och vare sig vi påstår det som en rent historisk sanning eller mer som en teologisk sanning – så placerar det påståendet inte Guds son Jesus Kristus tillsammans med de högsta i världen, utan med de lägsta i världen.
Dogmen om jungfrufödseln innebär inte att Jesu mamma hette Maria och bodde i Nasaret medan Jesu pappa hette Gud och råkade bo i himlen, utan snarare att den Jesus som gick här på jorden var faderlös. Och när Bibeln räknar upp de grupper som hade det absolut sämst ställt i samhället och som saknade allt vad sociala skyddsnät hette då består den uppräkningen av: invandraren, den faderlöse och änkan (se t.ex. Femte Moseboken 24:17). I så fall handlar dogmen om jungfrufödseln om att när Gud i Jesus Kristus träder in i världen och delar människans livsvillkor är det där han låter sig finnas: hos invandraren, den faderlöse och änkan. Han låter sig inte finnas högst upp i hierarkin, utan längst ner.
För det tredje: Det är på tiden att uppmärksamma den här berättelsens avsaknad av män som styr och ställer och får sin vilja igenom. Gabriel är ingen man – i alla fall inte ”man enligt normen” – utan en könlös ängel. Den heliga Anden som skulle komma över Maria så att barnet kan kallas heligt är i grekiskan – som är det språk Nya testamentet är skrivet på – neutrum. Och det hebreiska ord som detta ord motsvaras av i Gamla testamentet är femininum ibland och oftast, och maskulinum ibland.
Den så självklara roll som män annars spelar så fort det ska skrivas historia av rang och betydelse, den rollen är här som bortblåst eller åtminstone så liten så ängeln Gabriel inte ens tyckte den var värd att tala om. Den här berättelsen bryter sönder våra nedärvda, invanda föreställningar om kön; och den ifrågasätter då också den makt som vi brukar tillskriva det ena könet framför det andra. Lite senare i berättelsen sjunger Maria i sin trotsiga, berömda lovsång ”Magnificat” att Gud störtar härskare från deras troner (Lukasevangeliet 1:52). Frågan är om inte berättelsen om jungfru Marie bebådelse säger att vår trygghet i vår invanda uppfattning om hon och han – om manligt och kvinnligt – är en sådan härskare som Gud störtar i denna berättelse.
Så nu bara några ord även om budskapet från profeten Jesaja till kungen Achas som vi också läst idag; budskapet om den unga havande kvinnan som skulle föda en son vid namn Immanu El, Gud med oss. Det är den texten som Matteus anknyter till när han skriver om bebådelsen av Jesu födelse.
Och även om vi tillsammans med Matteus gärna tolkar Jesus som den slutgiltiga uppfyllelsen av löftet om Immanu El, Gud med oss, så måste förstås Jesajas budskap även haft något slags innebörd redan då Jesaja framförde det här budskapet till kung Achas, som levde 700 år före Kristus. Det måste ju rimligtvis haft någon betydelse redan på Jesajas och kung Achas tid. Det skulle ju liksom inte haft någon större relevans för Achas om Jesaja hade sagt: ”Gud ska ge dig ett tecken – om en sådär 700 år.”
Kung Achas av Juda beskrivs i Bibeln som en av Juda rikes absolut värsta kungar som vände Gud ryggen och som förde sitt folk allt närmare undergångens brant. När Jesaja kommer till kungen där denne satt på sin tron i sitt palats i Jerusalem… när Jesaja kommer till honom för att frambära sitt budskap står Juda rike inför ett militärt hot. Två intilliggande nationer hotar att invadera Juda. Kung Achas känner sig då lockad att bilda en militärpakt med den nya supermakten som hade seglat upp på den politiska kartan, nämligen Assyrien. Då kommer Jesaja till honom och ber honom att inte ge sig i lag med denna militära supermakt, utan i stället lita på Gud.
Jesaja säger att Gud är beredd att ge kung Achas vilket bevis som helst för att han ska tro att det är värt att lita på Gud mer än på assyriernas imponerande vapenarsenal. Med spelad fromhet säger Achas att han inte vill pröva Gud och avböjer förslaget att be Gud om ett tecken. Då fäller Jesaja de klassiska orden om att Gud ska ge kung Achas ett tecken vare sig han vill det eller inte. Och tecknet är det barn som den unga kvinnan bär på och som ska kallas Immanu El, vilket betyder ”Gud med oss”. Och Jesaja säger att innan barnet har blivit fullvuxet ska de två nationerna som nu hotar Juda bara vara ett minne blott (Jesaja 7:10–17).
Man har spekulerat i vem Jesaja egentligen menade med det där barnet, och en möjlighet bland flera är att det helt enkelt var kung Achas blivande son Hiskia. Hiskia har i alla fall gått till historien som en stor reformator och som en av Judas bättre kungar. Nu blev det faktiskt så att de där två fientliga nationerna krossades under Hiskias uppväxt, nämligen av just Assyrien. Men Achas hade ändå avfärdat Jesajas uppmaning och bildat allians med Assyrien. Achas valde bort alternativet ”Immanu El, Gud med oss.” Achas litade istället mer på den traditionella, normativa hackordningen där den som har mest vapen att skramla med är den som det är bäst att satsa på.
På kort sikt var det kanske bra att i sedvanlig ordning lita på militarismen – det var ju nu trots allt att den assyriska armén som undanröjde de fientliga nationernas hot mot Juda. Men – för att göra en lång historia kort – en mindre vacker dag skulle assyrierna stå och skramla med sina vapen även utanför Jerusalems portar.
”Ingenting är omöjligt för Gud” var ängeln Gabriels avslutningsord till Maria. Man kanske därmed skulle kunna säga att vårfrudagens budskap till jungfru Maria, kung Achas och till alla oss andra är att tro att en annan ordning skulle kunna vara möjlig, om vi vill och om vi vågar lita på en sådan möjlighet; att en annan ordning skulle kunna vara möjlig än den vi har vant oss vid eller har blivit itutade att den är den enda möjliga och den enda som kan fungera; har inbillat oss att utan just den ordningen – vare sig den heter könsmaktsordning eller militarism eller vad det nu är vi har inbillat oss att det bara kan vara på det sättet – så faller allt ihop och att inga andra alternativ är möjliga. På den punkten kan jungfru Marie bebådelsedag kanske både få oroa oss och utmana oss.