16 apr Svekets dag…
Dymmelonsdagen är inte direkt kyrkoårets mest utpräglade partydag. Traditionen säger att det var då Judas förrådde Jesus för några ynka silverslantar.
Jag stannar till inför några av dymmelonsdagens bibeltexter. Tvingar mig att stanna till, eftersom de inte är särskilt behagliga.
Bibeltexten i den katolska tidegärdens läsningsgudstjänst berättar om Esau som sålde sin förstfödslorätt för lite soppa (Hebreerbrevet 12:14-29). Mässans evangelieläsning berättar om Judas, om vilken Jesus säger: ”Ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.” (Matteusevangeliet 26:14-25)
Svåra texter och hårda ord. Men kanske dymmelonsdagen kan vara ett tillfälle att inte försöka släta över, utan att se sanningen i vitögat. ”’Det är väl inte jag, rabbi?’” Jesus svarade: ’Du har själv sagt det.’”
Jag har många gånger lättare att ta till mig och känna igen mig i Bibelns förlorare än i dess förmenta hjältar. Esau, Saul, Judas och deras likar är liksom rätt personer på fel plats. De får mig att fundera över varför vissa människor/vi/jag hamnar där jag hamnar. Tänk om bara omständigheterna hade varit annorlunda. Men nu var inte omständigheterna annorlunda…
Innan evangeliet läses i den katolska mässan sjungs en lovsångsvers som kan fungera som en vägledning genom själva evangelieläsningen. Dagens lovsångsvers lyder: ”Var hälsad, du vår konung Jesus Kristus, du som förbarmar dig över oss syndare.” Ännu bättre blir denna lovsångsvers på norska(!): ”Vær hilset, du vår konge, du alene har medynk med oss villfarne.”
Och min tro och mitt hopp är att kongens medynk även inkluderar broder Judas.
Stefan Albinsson