04 okt Vem är störst? – en predikan om de värnlösa
Predikan av Eva Larsen i Norrmalmskyrkan den 2 oktober 2022
Den helige Mikaels dag Änglarna
Uppenbarelseboken 12:7–12
Det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt. De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.”
Matteusevangeliet 18:7–10
Jesus sade: ”Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.
Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.”
Lärjungarna som vandrade med Jesus hade lärt sig mycket av honom. Men de var fortfarande osäkra på en sak. Jesus hade talat mycket om Guds rike. Nu var de nyfikna: Vem är störst i Guds rike?
De förstod väl att Gud stod överst, sen de som hade de högsta befattningarna, och därefter de vanliga människorna. Eller nåt sånt. De hade ingen annan mall att överföra till Guds rike än den de kände till från sitt samhälle.
Så vem är då störst? undrar de. De undrade kanske var de själva skulle hamna på listan. Men då kallar han till sig ett barn och säger:
Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket.
(Matteusevangeliet 18:3)
Storhet kommer inte an på vilken samhällsklass du tillhör eller hur hög utbildning du har eller vilka jobb du har, utan handlar om något helt annat. Jesus sa till och med om Johannes döparen att bland de som är födda på jorden finns ingen som är större än han. Och samtidigt är den minste i himmelriket större än han.
Och så säger han med kraft:
Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.
(Matteusevangeliet 18:6)
Eller som vi hörde nyss: Det är bättre för den personen att stympas än att kastas i den eviga elden med allt i behåll.
Den som orsakar en annan människas fall gör att han själv faller. Om vi skadar ett barn skadar vi oss själva. Och översatt till det stora klimathotet vi ser framför oss: Om vi skadar naturen skadar vi oss själva. Det är bättre att gå stympad genom livet än att orsaka smärta både för andra och för sig själv.
”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små.” På vilket sätt är ett barn en förebild för att komma in i Guds rike? Vi ska inte idealisera barn. Barn är barn och lika komplexa som alla andra. Men de är värnlösa. På Jesu tid hade de absolut inget skydd. En förälder kunde sälja sitt barn som slav utan att någon reagerade. Att Jesus lyfte fram barnet var ofattbart för åhörarna.
När Jesus talar om den eviga elden, talar han om Gehenna, en dal utanför Jerusalem där man såg till att det ständigt brann en eld för allt avfall som kastades dit. Döda djur och annat. Elden brann för att hindra smittspridning. Det var nog den värsta plats man kunde tänka sig. Och där, menar Jesus, hör de hemma som kränker barn. Säkert tänkte Jesus också på den hedniska kulten med barnoffer som pågick där under gammaltestamentlig tid. Hans kommentar var att där hamnar den som gör något mot barnen.
För många år sen besökte jag Brasilien med hjälporganisationen Diakonia. Där fick vi veta att moralens självutnämnda väktare städade samhället från gatubarn. Barnen brukade senare hittas på soptippen utanför staden. Men vad dödspatrullen gjorde i skydd av mörkret var inte dolt för barnens änglar.
För Jesus sa att deras änglar i himlen alltid ser hans himmelske faders ansikte. Och så fortsätter han:
Vad tror ni, om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? Och när han hittar det gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte kommit bort.
(Matteusevangeliet 18:12–14)
I Lukas variant av texten står det att det blir glädje i hela himlen. Men inte bara över de små gläder sig änglarna. De gläder sig ännu mer över varje människa som omvänder sig från en destruktiv väg för att i stället gå livets väg. På samma sätt som Gud gläder sig, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig (Lukasevangeliet 15).
Bibeln tar på allvar allt det svåra och onda som finns i världen. Allt som vill bryta ner och förminska varje människas självkänsla och värde. Det är en ständig strid som vi själva är märkta av på ett eller annat sätt. Men Gud har inte lämnat oss i sticket. Han har gått in i kampen för ungas psykiska hälsa, för försoning mellan folk och för jordens framtid. Han har gått in i ungas ångest och vill vända det till ro i själen. Han har gått in i homosexuellas och transpersoners rädsla och vill vända det till frihet. Och han kallar oss att vara med i kampen. Och han gläder sig över var och en som ger rum för den som behöver en trygg plats. Guds kamp för vår sak i världen är med andra ord vår kamp för Guds sak i världen.
Gud kan hjälpa oss att få ett nytt perspektiv på livet. Vi kan inte förändra det som redan hänt. Men Gud kan hjälpa oss att förhålla oss till livet på ett nytt sätt. Det finns inget ont som Gud inte kan vända till något gott. Det som var en svaghet kan bli till en styrka. Men framför allt vill Gud vara vår kraft. Om den onde är vår anklagare är Jesus vår försvarare.
I dag är det den helige Mikaels dag. Ängeln Mikael var den som tog upp striden mot upproret i himlen, då den som var ljusets ängel vände sig mot Gud. Upprorsmakaren kastades ut ur himlen. Och Jesus kom till jorden för att slutligen avväpna döden genom att uppstå till livet igen. Och varje dag står änglar, serafer och keruber och tillber Lammet, som det står i Uppenbarelseboken, dvs Jesus, i en himmelsk gudstjänst som vi är en del av varje gång vi firar gudstjänst här på jorden.
Och han sänder oss ut i världen för att ge hans kärlek vidare.
Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er kropp.
(Hebreerbrevet 13:1–3)
Barns lidande berör starkt när det når oss. För vi vet att de är så sårbara och utan egen makt att skydda sig. Det står att änglarna jublar så snart ett barn blir räddat. Det måste innebära att de gråter för varje barn som lider. De ser ju Guds ansikte varje dag och ser hans sorg och vrede för allt ont som sker mot de barn de har uppsikt över.
Men ”dessa små” syftar inte bara till barn utan alla som har en särskild plats i Guds rike: de värnlösa, förföljda, de lidande. I Saligprisningarna i Matteusevangeliet kapitel 5: De som är fattiga i anden, de som sörjer, de ödmjuka. De som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de barmhärtiga, de renhjärtade, de som håller fred, de som förföljs för rättfärdighetens skull.
Så värdefulla är alla för Gud. Att då förleda en människa att gå vilse eller tillfogas skada är så tvärtemot Guds tanke för var och en att vreden flammar till. Soptippen är deras plats.
Angående omvändelse. Det är ett krångligt ord som vi inte använder så ofta, men som ändå är ett viktigt ord. Man skulle kunna beskriva det med prästen Camilla Lifs ord när hon refererar till Timothy Beals bok When time is short, som handlar om människors oförmåga att ta sig tid att sörja, i relation till klimatförändringarna, att mänsklighetens missförstånd och missbruk av sin härskarposition över naturen gjort oss oförmögna att sörja:
Vi bygger ständigt på våra odödlighetsuppfinningar (ständig tillväxt, ohämmad shopping, evig ungdom, evigt liv) på bekostnad av andra liv och livsformer. Vi tror dessutom att vi har rätt att göra det, eftersom generationer av människor vantolkat ett litet hebreiskt ord radah för ”härska.” Tänk om det översatts till ”tjäna” i stället – undrar hur världen skulle sett ut då…
Då handlar omvändelse om att sörja. Sörja det som gått förlorat. Och förmågan att känna vördnad för det vi har.
Så vem är störst i Guds rike? Det är inte längre viktigt att veta det. Gud vet. Vår uppgift är att vända blicken ut från oss själva, för livets mening är att ge livet mening. Att ge mening för andra. Då gläder sig änglarna i himlen.